måndag 31 maj 2010

Du sökte en konflikt och du fann den

Ships that pass in the night, 
and speak each other in passing, 
only a signal shown, 
and a distant voice in the darkness; 


So on the ocean of life, 
we pass and speak one another, 


Klart att de som arrangerade konvojen visste vad som skulle hända. Klart att de som planerade motinsatsen förstod vad som skulle komma att ske. Alla har fått vad de ville ha. Såväl de som var ute för att provocera som de som var ute för att statuera ett exempel. Några människor, som nyss var barn, har fått sätta livet till. Herrar och damer inom politik och diplomati har fått sätta sig i krismöten. Snart kommer uttalandena och fördömandena. Världen är inte svart/vit, många gånger är världen grå/grå eller rent av svart/svart. Och Folkrätten? Tja, utbenas kanske här?

only a look and a voice, 
then darkness again and a silence. (Henry Wadsworth Longfellow)

Fast det här är ännu vackrare skrivet av samme man, men knappast tillämpligt.

Fler som bloggar än som läser bloggar

Som i livet:
* Fler som lever sina liv än som intresserar sig för andras.
* Fler som har en åsikt än som intresserar sig för andras.
* Fler som pratar högt i sin mobiltelefon än som lyssnar till vad som egentligen sägs

The opposite of talking isn't listening. The opposite of talking is waiting (Fran Lebowitz)

Och gör det något, egentligen?

Alien i kattkrematoriet?

Ekokyckling, skonsamt uppfödd och hänsynsfullt avdagatagen (icke bedagadtagen), fylld med turkiska paprikor (doftar sött i hela köket) och vitlök samt kryddad med salt, peppar, söt och pikant paprikapulver, olivolja, smör med mera. Skjuts in i ugnen 80 minuter på 175 grader och redo att ätas när jag hämtat mina barn från skola och dagis.

Järva, Nya, Mål

When you can't measure performance, you measure input. In a perverted hope of assessing some value to the work done.

Händelser som ger perspektiv

Att vara (tillfälligt i alla fall) curlingförälder (tja, förälder är jag ju jämt, men dito curling- tror jag nog inte att jag är särskilt ofta), föreningsordförande, oroligt barn till äldre förälder, egenföretagare och maginfluensasjukomhändertagande make kan ibland ge ett perspektiv på tillvaron när samtliga biorytmkurvor slår i botten med ett brak.Alla dessa saker man inte ska göra, som att skälla på barnen som bråkar och vägrar släcka lampor och sova samt att vara sarkastisk och använda svåra ord när man pratar med barnen och stressa, stressa, stressa dem till skola och dagis för vi försovit oss efter att jag ha varit vaken halva natten.

Det finns inget livspussel, för det finns inte ett sätt att lösa livet, om nu livet är ett problem eller en tenta som måste lösas på ett visst sätt. Livet är inte heller en labyrint, även om vägval vi gör leder oss in i gångar som inte alltid är enkla att ta sig ut från. Fast, som någon klokare än jag skrivit, vi märker sällan våra val förränns i efterhand, förränns vi ställs inför konsekvenser av våra omedvetna val och någon håller oss ansvariga för vad vi gjort och beskriver det som om vi höll i ratten och körde. Å andra sidan förekommer det väl att vi får beröm för saker vi mest av en slump fått till och som blivit en succé. Kanske.

Och sen en härligt, gammeldags e-postgräl som jag än så länge endast är åskådare till (cc:ad) men som jag snart skall tvingas ge mig i kast med

lördag 29 maj 2010

Dagens visdomsord

You owe the companies nothing. You especially don’t owe them any courtesy. They have re-arranged the world to put themselves in front of you. They never asked for your permission, don’t even start asking for theirs.
Banksy

torsdag 27 maj 2010

Partiledardebatt i Ring P1! under ledning av Täppas Fogelberg

lär vi aldrig få vara med om. Vilket är synd, eftersom där och då skulle det kunna hetta till på ett sätt som sällan annars.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Partiledardebatt i Ring P1! under ledning av Täppas Fogelberg, NU!

Användargenererat innehåll

Kloka Karin skriver om ett Newsmillinlägg och jag tar en snabbtitt på Bonniers framtidssatsning. Som Ring P1 möter en insändarsida vars redaktör nog är på fyllan och lämnat walk-over (i.e. somnat vid skrivbordet). Men förutan Täppas underhållande ledning blir Newsmill en batalj mellan rättshaverister (i den svenska, feltolkade betydelsen: Trädgårdstomte på irrfärd). Och det kan förvisso vara underhållande, men om det enbart kommer att erbjudas användargenererat tyckande framöver i en kunskaps- och bildningsrelativistisk värld, så känns det lite kväljande. "Innehållet gör du - intäkterna tar vi!". Och jag inser att jag själv är del i tyckarproletariatet.

tisdag 25 maj 2010

Framtidens sociala plattform är redan uttänkt

Den kommer att utnyttja mobiltelefonen geotaggning som kompletterats med automatisk information om vad som pågår/pågått precis där man befinner/befann sig. Det enda användaren behöver göra är att markera den emotikon som motsvarar vad man tycker om det man är med om/befinner sig vid.

Varför jag tror det?
Bekvämlighet (lättja) och behov av att kommunicera vad man gör (monoman logorré). Och givetvis kan "vännerna" komplettera med kommentarer i form av emotikoner som beskriver vad de tycker om hur deras "vän" upplever det. Givetvis kan detta sedan aggregeras så att man ser vad hela högen tycker om varandra och vad de är med om. Som Foursquare, fast så himla mycket enklare.

Sätt in 40 procent av bruttointäkten på mitt konto om du vill genomföra denna idé.

Bored beyond belief

Kommer med andan i halsen till min 8.30-tid på SÖS. En vanvettigt sur sköterska tar emot i receptionen. Hon är solbränd och har siffran 7 tatuerad på handleden. Förmodligen för att hålla reda på antalet veckodagar. Jag kommenderas inåt i korridoren för att vänta. Här är det gott om folk, både patienter och vitklädd personal. En datorskräm står helt öppet och bredvid, ett stencilerat anslag om att man "Vänligen skall fylla i patientenkäten". Efter 20 minuter kommer en sköterska och hämtar lappen jag fått vid receptionen. Tio minuter senare kommer hon ut och säger åt mig att gå och ta en fika. Jag skall inte in förrän 9.45. Jag säger att i kallelsen stod det 8.30. Hon frågar om jag har med mig den och det har jag inte. Med triumf i rösten säger hon då: - Ja men då är det 9.45 och DU som tagit fel på tiden. Hon kommer ut en gång till och uppmanar mig att gå och ta en fika och att det var jag som tagit fel på tiden.

10.17 släpps jag in till doktorn som ställer frågor som han redan vet svaret på (bättre än jag eftersom han, till skillnad från mig, har läst min journal) och inte säger något mer informativt än vad jag redan fått reda på av min sjukgymnast. När jag säger att min sjukgymnast redan berättat det får jag reda på att sjukgymnaster inte är läkare.

Besöket tog sju minuter. Jag försökte gå redan efter fem. Det fanns liksom inget mer att säga eller lyssna till. På vägen ut fyllde jag i patientenkäten. En personal i vitt stod bredvid och tittade på.

Ute regnade det.

måndag 24 maj 2010

Amused to death

I förströelseekonomin krävs att även djupa tankar som inte så lätt låter sig formuleras måste vara omedelbart kommunicerbara och enkelt konsumerbara. Annars har de inte chans. Och om man inte kan formulera sig enkelt eller åtminstone slagkraftigt och helst roligt så är man likt en böckling: Rökt!

Omvärlden vill inte inte ha frågor eller ifrågasättanden (det tar tid, det är inte effektivt) utan man vill ha svar. Oavsett dessa är korrekta eller ej. För har någon givit svar så kan man alltid skylla på den eller de som svarat och man har så att säga ryggen fri. Den s.k. IBM-lösningen i ny tappning,  the safety of crowds....

lördag 22 maj 2010

Vem skall man tro på, tro på, tro på?

Är på rockkonsert i Skarpnäck. Tog tunnelbanan genom söderförorterna som det var länge sedan jag besökte. Märker att det som tidigare var skinheadsland och smålägenheter med konstiga lägenhetsfester tycks ha blommat upp och "gentrifierats". Lite Williamsburgvibbar får jag nog. Men Skarpnäck, denna förort som jag tror byggdes för en välmående medelklass är ett multikulturellt samhälle där förhållningssättet till stadsbilden är bra mycket mer internationell än vad som kanske tänktes vid planeringen.

Konserten är bra,ganska gott och blandat. Vi är alla medelålders  nu och det märks kanske lite. De låtar som var verkligt provokativa för 30 år sedan tillhör den gemensamma visskatten, eller nått.

Hungrig som jag var, fick jag äta av Svenska Freds vego-buffé. De kommer inte att göra revolution, det kommer inte att bli fred i evighet (amen) och de är så rara i sin alternativa lördagsaktivitet. De har kanske hittat hem?

När det sista bandet på scenen river av "Vad ska du bli" kan de flesta sjunga med. Vi blev nog alla det vi sa vi inte skulle bli.

Och vi fick kämpa och kämpar fortfarande för det.

Och vi trivs med det, någorlunda.

Kallsvetten om natten handlar nog inte om att vakna upp medelålders i en villa med barn, partner och bil. Kallsvetten handlar nog snarare om att aldrig uppnå det eller att förlora det.

fredag 21 maj 2010

Frågor och svar!

Fråga: Vad kallar man någon som skamlöst och indignerat exploaterar mänskliga tillkortakommanden utifrån ett pseudoallmänintresse?

Svar: Journalist.

torsdag 20 maj 2010

Hur stavar man till reminissens?

Min barndoms drömmar handlade mycket om att bli vuxen och fri. Fri att göra det jag själv ville och fri från de förpliktelser och hänsyn jag inte gillade.

Tja, snacka om att ha varit naiv.

En kvällscykeltur runt Södermalm och Kungsholmen

stöter man ihop med en sambaorkester som övar i Tanto, hundratalet kamphundar med vidhängande tatuerade "West-coast-latinos", nyförälskade par och företag som jobbar stenhårt med sina "inför sommaren"-evenemang. Heterogent som jag vet inte vad. Men uppfriskande. Lite NYC-känsla, men till skillnad från NYC/NY så kommer allt skräp ligga kvar i morgon. Och aldrig att de unga skulle bli så fylleborta där som här.

En man i stålmannendräkt vinglade omkring vid Järnvägsparken och många 40-talslajvare stod och småpratade på cykelbanorna. Och så alla dessa medelålders män i cykeltävlingstrikåer på Cannondalecyklar sombränner på som om det inte funnes någon morgondag. Och efter allt detta klagande skräms jag av det faktum av att jag skriver som en DN-kolumnist.

Från Lenbuster Syftningsfel's fotostream på Flickr


Exformationen äger

Allting i relation till sitt sammanhang, eller ännu hellre allting i relation till det förutsatta, icke nämnda. All information måste förstås till allt det som inte sägs eller skrivs för att det inte behöver sägas eller skrivas. Vad säger begreppet "fem i tolv" för någon som inte bryr sig om eller kan klockan. Och hur roligt är begreppet "fem i tolv, på dagen" för samma person?

I varierande grad är kanske all konversation och kommunikation esoterisk. Den gemensamma referensvärlden av det som kan utlämnas. Och det är kanske eftersträvansvärt. Tills den dag då man måste vända sig utåt, mot andra och förklara. För att fixa finansiering eller för att det är god reklam för företaget. Och det man har att berätta måste kläs i ord som kan förstås av andra.

Den enkelhet man kan klara sig på i ett esoteriskt sammanhang tvingas ut på en annan bana, en annan värld där andra saker och regler gäller. Som systemarkitekten som slänger sig med begrepp tills han måste han förklara det för mig som skall skriva ihop en text som förklarar det han gör för någon annan. Och då blir det utläggningar som inte lämnar någon del oförklarad tills det inte går att se skogen för alla träd. Och jag förenklar och kampen börjar. Till slut står striden om huruvida man kan säga att systemet är dubbelt säkrat genom en smart serverlösning utan att nämna fabrikat och 643 ords förklaring om exakt hur det är genomfört. För mig och min uppdragsgivare är denna lösning en detalj som kan nämnas. För systemarkitekten är det hans stolthet i dubbel bemärkelse.

Till slut säger jag: Förklara det så att din gamla mamma kan förstå det och gör det så att du inte skäms inför din kollegor. Och sen var det ju givetvis så att hans mamma var dement och det var inte något han tyckte att man kunde skämta om på det sättet.

Alla dessa små sprakfålar och glädjespridare...

onsdag 19 maj 2010

L'enfer, c'est les autres!

Tvärspårbanan från Globen till Liljeholmen erbjuder en skrämmande inblick i ensamstående mödrars förtvivlan. Hon kan knappast vara äldre än jag, hennes son beskriver henne som CP på Facebook. Det är inte förtvivlan, det är hat i hennes röst och hennes väninna får knappast en syl i vädret. Hemmanenten är inte den bästa och det verkar inte vara hennes värsta problem. Och idioten som hon "hakade upp med" i helgen var en idiot som hon inte vill ha något mer att göra med. Vad ska man säga, vad ska man tro? Min sjuke sonen är mer intresserad av något annat och jag funderar på om jag vågar smyga upp ljudinspelaren för att bevara denna stund för eftervärlden. Konduktören från Veolia/MTR ställer sig mitt för och diskuterar 7-månadersbebisars utvecklingskurva och det är ingen idé att ens försöka spela in någonting.

Och jag tror inte att hon ens är ovanlig. Bara läskig.

tisdag 18 maj 2010

Kom igen katten, det svänger ju (på franska)!

måndag 17 maj 2010

Allting i sitt sammanhang

Jorå, tåget var 1½ timme försenat från Malmö och 2 ⅓ timme sent till Stockholm C. Endast två toaletter i hela tågsetet fungerade fram till Mjölby: Därefter endast en. En kuvad liten flicka kräktes i höjd med Gnesta. Oombedd hämtade jag servetter och vattentetra. När de gick av i Södertälje sa mamman "Tack, det var lite ovanligt!" (oklart vad hon syftade på, flickans kräkning eller något annat?). Dottern var likblek.

En umpa-pumpa-brallis i tidiga 20-årsåldern (med krockkuddeläppar etc) ryade om att någon tagit hennes plats (snett emot mig) när hon klev på i Norrköping. Jag frågade om hon kanske tagit fel på tåg, för detta var väldigt försenat, varpå hon snäste av mig på östgötska att hon inte var någon dum blondie (sic!). Efter en stund, när konduktören/tågvärden kollade hennes biljett fick hon reda på att hon klivit på fel tåg. DÅ tittade hon på mig och sa: Typiskt SJ!

I ett samhälle där ingen någonsin kan ta sitt ansvar…….

Men hur illa det än är så har jag min egen Lajka-historia. Slutet på 90-talet, taxichaffisen i Metro Manilla som för att undfly det totala kommunikationssammanbrottet i detta stadskonglomerat med 15 miljoner innevånare, genade genom de värsta slumområden jag någonsin sett för att få oss till myndighetskvarteren i Quezon City i något sånär tid. Och han kunde inte köra luftkonditionering eller taxametern eller radion samtidigt (yes, han valde radion på högsta volym): Han uppfattade våra värderande och ganska ogillande kommentarer (på väg genom människors verklighet längst ned på världens samhällsstege) på svenska, fångade min blick i backspegeln och säger leende: It’s not your life – Be happy!  

Cyniskt?, kanske... 
Rimligt?, tja!

Kupésamtalens försvinnande

Främlingar på tåg är inte bara en roman av Patricia Highsmith, det var även ett fenomen jag minns från min ungdom då tåg var modus operandi för att ta sig runt i Europa om man inte var lagd åt liftarhållet. Minns att man kunde resa inrikes med Linjeflyg för en spottstyver om man var beredd på att att sitta och vänta vid gaten och kanske även var beredd på att inte resa alls. Sak samma, det här handlar om tåg och det handlar om hur man färdades på tåget: i kupé. Fyra i första klass och sex i andra klass. Ett tillfälle att mötas och samtala, hela kupén var som uformad för ett civiliserat samtal. På lagom långt avstånd och med möjlighet för alla att deltaga kunde samtal blomma upp, plana ut och återuppstå. Främlingar på tåg handlar helt enkelt inte bara om att utbyta mordplaner för att undkomma straff. I dagens moderna tågkorridorer sitter hälften rätvända och andra halvan felvända i rader som vare sig inbjuder till spontana samtal eller social aktivitet. Därvidlag är tågresande knappast längre ett socialt medium. Fast sådana skall kanske vara digitala för att räknas numera.

Dessutom fick man röka i korridoren utanför. Nu får man inte röka alls.

söndag 16 maj 2010

Hur länge har du varit paranoid? - Hur kommer det sig att du vill veta det?

Kan längtan efter att det skall finnas en annan värld, en verkligare värld, parallell med den "vanliga världen", få människor att utifrån en gemensam syn bygga upp just denna parallella värld?

När man formulerar och åskådliggör denna värld, i en roman eller filmer som (la-la-la-la-la) Matrix 1-17 (la-la-la-la-la) så förstärker man denna vanföreställning (om det nu rör sig om det) för att tankarna formulerats och visualiserats. Konspirationsteorier kräver två saker: 1. Ett skenbart systematiserande av händelser i en "logisk" förklaringsmodell(-er), samt 2. Avfärdande av denna/dessa som en konspirationsteori av den etablerade MAKTEN ("de" som skulle kunna "tjäna" på att sanningen förtigs för den stora allmänheten").

Tankar som slår mig när jag läser om Ove Svidén och hans 15 minuter i rampljuset: Tänk efter nu, förrn vi föser dig bort, du barfotabarn i livet.

Fast allting som sker, sker kanske parallellt.Och väljer man att se det som olika världar så kanske.... bon voyage!

lördag 15 maj 2010

Hommage à, tja vaddå, cine noir?

Regnet svepte in staden i ett förlåtande dis. De skarpa konturerna blev trubbiga, precis som sinnena hos stadens invånare samt de repliker och föremål de använde mot varandra. Visserligen grönskade det, men det var inte samma nyans som de dollarsedlar jag ville se travade framför mig på bordet. Och ingen Robert Mitchum eller tjusigt kurvig brunett uppenbarade sig på mitt kontor. Jag tände en Cohiba Club och tänkte på vilket inflytande Raymond Chandler och Dashiell Hammett hade på uppfattningen om värdigt, manligt utanförskap när jag var ung. En orgie i romantiserande av elfenbetstornsaktiviteter som cigarettrökning, whiskey och att låta sig förföras av fala golddiggers.
Jazz At The Movies Band – Farewell, My Lovely

fredag 14 maj 2010

I fritt förfall

Tar emot ett tidigt telefonsamtal från en upprörd äldre BRF-medlem om tvättstugan. Det rör sig om något mer substansiellt än icke avtorkat dammfilter i torktumlaren.

Kvarglömd tvätt och otömda tvättmaskiner. Hon säger: - Det kunde ju varit någon som dött, eller åtminstone skadat sig. Och då gör det ju inte så mycket. Men om man bara lämnar tvätten. Det känns så otryggt. Och skulle jag lägga tvätten åt sidan så kanske de kommer och tömmer min tvättmaskin när jag håller på att tvätta. Förfall föder förfall!


Och jag håller med. För henne är det inte trivialt. Fast det hade varit värre om det låg färska lik därnere varje morgon.

torsdag 13 maj 2010

Stilla dagar och stilla nätter i Skåne

Kristi Himmelsfärdshelgen åkte jag och andra i Bromma KFUM Sherpas till Kullaberg och klättrade. Ibland följde andra med, andra som inte riktigt var med i klubben. Senaste gången jag var i Kullaberg och klättrade borde ha varit 1982.
Tja, det är bara 28 år sedan. Pappa använder ett av mina gamla uttjänta klätterrep för att hissa plank till sin altan. Och Mats omkom julhelgen 1991 i en klätterolycka i Chamonix. Det är ungefär 18 år sedan.Har nog kvar klätterskorna jag köpte i Paris 1984. Och karbinhakarna och talkpåsen. Någonstans.

Det skulle vara intressant att få reda på exakt hur han tänkte innan han svarade på frågan: "Vem vill du återuppliva?"

(Faksimil ur Se och Hör, nr 13/14, 24 mars 2010)

onsdag 12 maj 2010

Skyfall i Malmö

Eller för att citera Travis Bickle: - Thank God for the rain to wash the trash off the sidewalk. 

tisdag 11 maj 2010

En inre resa

Plötsligt på tåget, i höjd med Hässleholm, ser jag en man vingla rakt in i glasdörren som avgränsar den tysta avdelningen. Det blir fläckar på glaset, men dörren går inte upp. Han vinglar, men inte av tågets krängningar. En hand sträcks upp av en medresenär och snuddar vid sensorn, dörren glider upp. Jag ser att mannen i det närmaste är redlös. Och han bär resterna av en uppäten måltid i retur på det stickade tröjbröstet. Han är förbi det tillstånd då han söker kontakt med främlingar. Hans höfter studsar i ryggstöden för varje steg och jag tänker en kort stund vad som skulle hända om han missade ett ryggstöd med sin höft och föll huvudstupa över någon resenär.

Han klarar sig igenom vagnen och försvinner mot bistrovagnen. Han återvänder inte.

måndag 10 maj 2010

Att se en värld i ett sandkorn och en himmel i en vild blomma

Jag har inte för vana att studera den tidning varur jag funnit följande pärla men det förtar inte poängen med den gode presidentens uttalande i NYP. Förströelse till döds....

To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower,
Hold Infinity in the palm of your hand
And Eternity in an hour.

- William Blake

söndag 9 maj 2010

Det förflutna träffar som en stenhård snöboll i nacken en majdag...

Alla dessa människoöden vars liv kan presenteras till allmän begabbelse. Och tänk vad åren flyr. När detta skrivs är Nikos på väg mot sin 22:a födelsedag. Har denna händelse eller denna artikel påverkat hans liv?

lördag 8 maj 2010

Passar inte in här, heller.

En regnig lördag, på utställning med en av sönerna. Efteråt "fika" i restaurangen. Läsksorterna är lite lagom (markerat) annorlunda. Ett ställningstagande i att välja att erbjuda lite mer udda märken. Det fungerar det med och den skeptiska blicken hos barnet går över till glädjen av att dricka kolsyrat sockervatten. Det är fräscht, fint och annorlunda på det där trevligt medvetet moderna sättet. Ser en ung man i en elegant Hollingtonkostym av tweed. Ser några unga mammor i hitlerjugendfrisyrer (rakat på sidorna och lång, sidoslickad lugg). Det pratas råvaror, daghem och arkitektur. I Paris gentila salar kallas de nog för bobo, borgerliga bohemer. Ett slags designmedveten medelklass med företag eller fast anställning. Funderar på om det är en stil eller livsstil jag skulle kunna anamma, om jag skulle passa in i och ses som tillhörig till?

Skulle jag klä i de kläder de bär, klara de diskussioner som de engagerar sig i, uppskatta livsstilspaketet?

Sonen äter under djup koncentration sin chokladkaka med vispgrädde och fiskar upp isbitar ur glaset. Han är inte intresserad av att prata om vad han sett på utställningen. Efter en massa frågor svarar han att han tyckte att utställningen var fin, men fortsätter meningen med att prata om ett dataspel. Inser att jag inte begriper ett skvatt av det han berättar. Han suckar när jag ber honom förklara. Sen vill han gå. Och jag med.

fredag 7 maj 2010

IDG vill uppenbarligen vässa sitt erbjudande

Jag gillar verkligen Sverker Brundin. Han skriver bra och är trevlig, trots att säkert får alldeles för många telefonsamtal från PR-konsulter. Nu skall han växla upp redaktionen och söker en ny medarbetare. Saknar tyvärr akademisk journalistexamen och senast jag kollade tillhörde jag inte det täcka könet. Annars hade det varit kul att arbeta på IDG, åtminstone ett tag. Då hade man kanske hunnit ned till tennisbanorna vid Karlberg på lunchen. Det är bara att önska honom lycka till med förhoppningen att han finner det han söker.

I framtiden kan vi alla vara offer om vi tjänar på det!

En god vän bjuder mig på DN en månad. En fin gest och ett utmärkt sätt för DN att ragga nya prenumeranter. Läser igenom tidningen och först när jag skall kamma håret ser jag hur mina ögonbryn tycks ha fastnat i förhöjt och förhäpnat läge. Det känns som när man åker sidor utför, i en brant backe och man hittar en rytm och ett flyt som gör att allting balanserar på en nålspets tills, alltid detta tills, en sten eller något annat får mig att förlora den magiska balansen och det blir till att häpet kämpa sig tillbaka till ett tryggt normalläge. I DNs fall rörde det sig om en artikel om två, till synes normala, välbeställda pappor (bor båda i trevliga hus på Lidingö) som hade söner (eller en gemensam son, framgick inte riktigt tydligt) som inte kommit in på den skola som föräldrarna ville till följd av alltför många barn i upptagningsområdet. Artikelförfattaren (som bara måste vara nära vän till de "drabbade" föräldrarna) lät framskymta att fusket för att hamna högt på prioriteringslistan för förtur till skolan var mycket utbrett. Och dessa föräldrar tycktes också ha försökt, men inte lyckats. Varför man nu vänder sig mot antagningsreglerna som tycks rymma en hel del godtycke. Hade dessa föräldrar son/söner kommit in hade de inte brytt sig ett skvatt.

Det måste finnas allvarligare problem i vårt samhälle. Jag föraktar verkligen dessa föräldrar. De representerar det lägsta tänkbara i vårt samhälle: De som har mest och framställer sig som utsatta, gränslöst drabbade offer eller vad som helst om de kan vinna en millimeter fördel av det.

Det är synd om dem, men kanske inte på det som de själva hoppas på.

torsdag 6 maj 2010

Av sjukhus är du kommen, till sjukhus skall du åter varda

De har precis hämtat min gamla granne med ambulans. Ambulansen tycktes inte göra någon brådska iväg. Det kanske inte fanns någon anledning. Två män, vad jag tror var hennes söner, kom ut från porten och tände varsinn cigarett. När de rökt en stund så ringde de båda två på sina mobiltelefoner och pratade med någon.

Förra veckan hjälpte jag henne deklarera. Vi pratade om allt möjligt, hur snabbt tiden gick och hur stora mina pojkar blivit, alldeles plötsligt. Tja, hennes egna pojkar var ju över femtio nu, till och med över sextio. Men tiden hade gått fort.

Hon är/var född samma år som min mamma. Vem/vad säger hur gammal man blir.

Ambulansen slog i alla fall på sirenerna när de svängt ut på Hornsgatan.

Allting börjar och får sitt slut på ett sjukhus. Dit har vi kommit.

onsdag 5 maj 2010

Who is Bill Posters and what has he done?

Bill Posters will be prosecuted!

Etik och moral - när det passar och framför allt när det gäller andra

Minns hur den första PR-byrån jag anställdes vid pratade om hur viktigt det var med etik och moral (och miljömedvetenhet). Jag var en smula naiv och imponerades storligen tills jag insåg att den fina miljöpolicyn mest var ett redskap att lyfta fram i samband med upphandlingar som krävde just en sådan och att efterlevnaden mest var den typ av ord som spricker likt en såpbubbla i friska luften. Vidare arbetade företaget inte med vapen- eller tobaksindustri. Och det tror jag mest var för att man dittills inte blivit tillfrågad. Och när möjligheten gavs så, vips, arbetade man gladeligen med vin- och spritindustri. Till och med konkurrerande märken, fast i separata arbetsgrupper (som det hette och framställdes).... Området kallades för Lifestyle och exakt hur lågt i tak vad gällde skämt om detta, framstod snabbt med all önskvärd tydlighet; Först kommer bröd, sedan moral. Fast det uttalades att det enbart handlade om varumärken och skickligt hanterade sådana. Att företaget inte hade någon kund inom vapenindustrin handlade nog mest om att ingen sådan kund någonsin varit intresserad av ett samarbete.

När det kom till andra byråer och vad dessa gjorde så var den moralisk hållningen mycket striktare. Och det är ju klart att andras fel och brister (och eftertraktansvärda klienter) är något helt annat.

Jorå, det blev arbete för tobaksindustrin också, senare. Och jag vet att en medarbetare som gärna höll sin moraliska indignationsflagga högt, arbetar med tobaksindustrin senare. Fast på strategisk nivå (typ....). Det är ju en helt annan sak.

tisdag 4 maj 2010

Sanningen skall göra er fria, men lögnen kan vara din trisslott!

Att man lyckats positionera granskande och ifrågasättande konsumentjournalistik till något nästan löjligt, inget som vi lite mer världsvana människor MED ETT LIV bryr oss om. ATT man osynliggjort fattigdom eller åtminstone behovet av att vända på slantarna. Prishöjningar som tidigare kraftigt och allmänt ifrågasattes viftas idag bort. Och undermåliga produkter får 15 sekunders uppmärksamhet i Plus, om ens det. För det tveksamma, ja lögnerna som det faktiskt många gånger handlar om, leder över till frågan om ljugandet och ljugandets dagspris.

Jag pratade med en psykolog om det här med att jag upplevde att ljugandet ökat i samhället och när man beslår någon med en lögn får man svaret: "Ja, men jag ljög väl då!". Som om det inte spelade någon roll.

Katarina, psykologen, svarade att hon nog upplevde det på samma sätt. Och att det sociala priset för att ljuga sjunkit kraftig. Blir det ingen konsekvens av det (för att man inte har tid att granska påståendet eller konfrontera den uppenbara lögnen) så spelar det ju ingen roll. Och även om man inte har någon större vinst av det så gör det ändå inget. Lögnen kan bli en lottsedel för att få en verklig fördel eller framstå som intressant; går det så går det (eller nått!).

Jag har haft flera chefer under den senaste decenniet som tycks ha varit helt fria i sin inställning till sant och falskt. Samtidigt har flera av dem varit mycket måna om att framstå som ärliga, intelligenta, kompetenta och med uppdragsgivarens intresse i första rum. Jorå, och här tar denna bloggpost slut.

Det är ju bara de fattiga och godtrogna som drabbas....

måndag 3 maj 2010

Affärsutveckling av media som ett svar på .....

IDG har alltid legat i framkant vad gäller marknadsanpassning och särskilt intressant blir det att kunna läsa om möjligheten att köpa in en journalist från IDG som talare eller moderator  på sitt event. Och när man dessutom utlovar att aktuella tidningar från IDG kommer att vara på plats vid eventet till en kostnad motsvarande en månadsretainer så är det kanske inte så illa. Fascinerande är det i alla fall.



[uppdatering1] Nu har de ändrat texten och tagit bort erbjudandet om att aktuella tidningar från IDG skulle bevaka eventet. Därför är länken ovan död.

Även branschens Argusögon har uppmärksammat detta här.

[uppdatering2] nu har Ulrika Ullman förtydligat att det är pappersexemplar av aktuella tidningarna som man får på eventet (i.e. att IDG kan marknadsföra sina tidningar på ditt event om du anlitar IDGs talarförmedling) och inte den journalistiska bevakningen av eventet...... Och det får man väl lov att tro på. Men kanske faller erbjudandet lite i värde då från det ursprungligen var tänkt.... Och journalister från IDG kan ju komma i alla fall om det är värt deras intresse...

Utvärdering av teknik - demokratiseringen av kunskap

Lärde mig ljudredigera i helgen. Programvaran är gratis (ja, inget pirateri) och hårdvaran är delvis befintlig och delvis inhandlad. Sen är det upp till min kreativitet, handlingskraft och driftighet att nå ut med det jag gör. Instruktionsmaterialet hade något år på nacken och saker som då var en smula dyra erbjuds idag till liten eller ingen kostnad. Ett verktyg som söker användningsområde... Lite som punken - alla kan och får spela (oavsett det är bra eller uselt). Kan det bli en seger för kreativiteten?

Fascinerande.

Håll kvar denna frekvens för ytterligare information