Egoreaktionär

Att vandra runt i natten i en stad i ett främmande land med barnen ger perspektiv på mig själv och alla andra som jag. Insåg att jag befann mig i detta främmande lands motsvarighet till Västerlånggatan. Fast här var det ruiner från Romarriket som lockade, inte staden mellan broarna. Förklarade inkastare som ord och begrepp för äldste sonen. Han följde upp med olika vitsar och det var ganska kul. Befinner man sig i en turistfälla är det inte en fråga om, utan när och hur man blir blåst. Vi tar en läsk på en restaurang i ruinerna och utsikten mot det mörka havet är lika hänförande som notan. Runt om, skådespel kring serveringen med inslag av bordsfyrverkeri och, i ärlighetens namn, rätt mycket annat tingel-tangel. Pojkarna är hänförda och jag inser att det är nog inte läge för en cynisk föreläsning om bondfångeri. Notan går på mer än det dubbla mot en middag, men personalen är utsökt servil och mycket bekräftande. Tänker mig att alltihopa skulle kunna göras till en kurs i lönsam iscensättning av restaurangupplevelser på restauranghögskolan i Grythyttan. Det är ju det som det handlar om: att locka och plocka kunderna på deras pengar till så lite protester som möjligt. Tänker på min egen barndom och allt skräp som jag och mina syskon förmådde min pappa att ta med oss på. Sånt min mamma spärrade upp ögonen för och avfärdade som skräp; motorcykeluppvisningar (en motorcykel som gång på gång hoppade över ett växande antal uppstaplade skrotbilar), Cirkus Scott, Gröna Lund, Holiday on Ice med mera. Men pappa följde med oss. Och han tyckte nog också att det var skräp, men visst var det någon slags upplevelse. Två av barnen somnar i restaurangstolarna och de kringstrykande katterna visade sig vara en mer spännande attraktion. Det var inte bättre förr, men jag var det definitivt. Och det gäller att inte blanda ihop barndomens förmåga till hänförelse över den till synes magiska världen och huruvida världen var mer magisk och god då än nu. Lyssnar, via Internet, till P4 Gotland. Det pratas om jordgubbsskörden inför midsommar samt huruvida kylan hotar tillgången på bären. Känns som ett eko av min barndom, fast då var det i tidningen Bohuslänningen och handlade om Finnerödjas jordgubbsodling. Jag kopplar ihop det, men så är det med egna tankegångar.

Something's lost

Kernel panic är applevärldens svar på windowsvärldens blue screen. Det sistnämnda har jag varit med om tre gånger under 25 år och det först nämnda 25 gånger under ett halvår. Försöker se det positiva i det hela: att inte bli fäst vid det materiella och, kanske, inte heller bli fäst vid det immateriella. Vad är opublicerade texter och alla dessa fotografier om inte fåfänga försök att hålla fast vid det som varit. Nu hjälper den usla MacBooken och den värdelösa Time Capsule-back-upen mig att glömma allt som jag inte omedelbart publicerat eller mejlat. Då slipper mina efterlevande någon gång i framtiden att sortera och ha dåligt samvete över vilket som skall sparas för att aldrig läsas. This too skall pass

Teofobi och skolavslutningar

Har idag avverkat fyra skolavslutningar varav en i en kyrka. Den sistnämnda var faktiskt mest anslående. Dock i det närmaste, kyrkorummet förutan, helt religionsbefriad. Prästen inledde med att under en minut hälsa välkommen och önska alla en trevlig sommar. Sen blev det klockspel och sen blev det skolkörer. Fantastiskt vackert var det och jag får allt en tår i ögonvrån när barn sjunger vackert i kör. Som avslutning blev det två verser ur Psalm 317, så lite mer av Gud blev det. På de första av dagens skolavslutningarna höll de sig till naturromantiken i den första versen (och så fick det vara nog med det). Tror att Svenska kyrkan är ganska smart. Och Högalids församling gör ett strålande arbete. Det vet jag.

En studie i grått

Utan kommentar

Inte längre rusningstrafik

Avfarten upp mot E4S från Tranebergsbron: Fastnar i ännu en slags bilkö; En som rör sig, snabbt. Fyra körfält, hårt packade, Sida vid sida i över 90 km/h, på 70-väg Det jag ser med mina egna ögon Och hur jag ser det (I min egen hjärna) Är bara min upplevelse (eller ett kommande minne) av den jag är och har varit.

En lång mening utan särskild vikt eller mening

En tanke som slår mig är att OM en viss australiensare, när han utlämnats till Sverige, åtalas och döms för våldtäkt eller sexuellt övergrepp och istället för att avtjäna sitt straff utlämnas till en stor stat i väst som för honom till ett fängelse på ön Kuba och därstädes torteras på ett vidrigt sätt så är det ungefär den typ av straff som många anser att den typen av brott skall bestraffas med.

Humus, houmus, kaffe och regnvåta kläder

Lämnade cykeln vid stationen i förorten och tog tunnelbanan. Regnet var mig övermäktigt och jag var inte ensam. Vagnarna var överfulla och armar sökte sig runt varandra för att nå ledstängerna samtidigt som alla kroppar försökte hålla sig till sig själva för att inte snudda vid genomdränkta regnkappor. Luften är mustig av fukt, houmus- och kaffedoftande utandningar, alltför nära. Insnärjda i varandra, som rottrådar i myllan, färdades vi ståltermosen genom underjorden. Varje stopp blev en övning i att lösa upp trasslet av armar för att kunna maka sig för de som skulle av och på.

Jag bytte till grön linje vid Slussen och klev till slut av vid Hötorget. Pollenmättat regnvatten schwooshade och skvätte under bildäcken och upp på trottoarerna. Nu är sommaren här, lika bra att vänja sig.