Inget samhälle tycks fungera, även om det är på olika nivåer..

Timslånga samtal med whisky i den hyfsat milda Atennatten tycks bekräfta det allmänna missmodet som finns här i Grekland. Och samtal med franskar, franskor, norskar, norskor, tyskar, svenskor och svenskar säger samma sak: Allting barkar utför! T.o.m. norrmännen, sin ganska solida position till trots, säger att det snart kommer att gå åt pipan (när oljan tar slut, vilket den kommer att göra).

Tror ingen på framtiden?

Same same but different

Den kulturella skillnaden i uppfattning om privat och offentligt samt mellan enskilt och gemensamt föresvävar mig när jag sitter och arbetar utanför det lokala EU-kontoret på Anafi. Inne i byn säljer de inte tuggummi för att det blir fula fläckar på gatan av utspottade tuggummin. Samtidigt ligger slängda sängbottnar på sluttningen nedanför Chora och tomma vattenflaskor glittrar i gräset längst vägarna. Samma sak vad man gör eller inte gör offentligt. Att klappa till sina barn verkar vara helt OK, men att kyssas offentligt betraktas som konstigt. 

Getinghonung Provencale

En resa till Grekiska landsbygden visar antagligen inte upp fler original än en svensk byhåla, men det vilar ett inte så litet drag av exotism. Mannen som kör med varninsblinkerserna på, alltid, för att han anser att det är så det ska vara. Och de som sitter och betraktar murarna i arbete. Samma samma samma. Kan man inte se det hemmavid så spelar det antagligen ingen roll att eller vart man reser.

Det är väl egentligen ingen skillnad, annat än till de yttre attributen. Och att här är det anständigt varmt.

Den urbana motsvarigheten till Schrödingers "Cat in a box"

Erwin Schrödingers tankeexperiment med en katt inlåst i en stållåda med en giftampull som slumpmässigt kunde ta kål på katten var hans kritik av vad han ansåg vara en ofullständig (kvantfysisk) teori. Poängen i korthet går ut på att kattens död var helt slumpmässig, men man kunde inte få reda på det förränns man öppnade lådan och kollade efter. Å andra sidan är det ju ganska lätt att föreställa sig att kattkräket strukit med i vilket fall som helst, om man gav experimentet tillräcklig med tid.  Det här död/levande-tillståndet är ett slags mix av tillstånd. Nåväl, enligt Köpenhamnstolkning upphör ett system att vara en mix av tillstånd och blir det ena eller det andra först när en observation har ägt rum. Tankeexperiment ansåg man påvisa den subjektiva naturen i mätningar och observationer. Vissa använder den inlåsta kattstackaren som ett slags exempel på att när stållådan är stängd, så existerar systemet simultant i en mixad överlagring av tillstånden död och levande. Först när kammaren öppnas och observationen sker, så övergår vågfunktionen i ett av de båda tillstånden. Kul så... En modern variant torde vara en cykel, parkerad på gatan över natten i Stockholm. Huruvida den finns kvar eller är stulen är något man upptäcker först när man kommer för att hämta den.


Och tänker på Per Naroskins reflektion kring godkända cykellås: Låset är godkänt, men det tar bara en tjuv två sekunder att knipsa av det. Så är det och ingen tycks bry sig....


Undrar om katten tänker innanför eller utanför boxen?

Tatueringar och deras sociala utveckling

Skänker en tanke åt de som en gång i tiden skaffade sig iögonenfallande tatueringar för att tydligt markera sitt utanförskap och sin asocialitet. Tatueringen var en tydligen markering av "no way back" till varnagel för omgivning för att de skulle veta att involvering skedde på den tatuerades villkor och att en eventuell kamp skulle ske på liv och död, rättare sagt din död och hans liv...

Tatueringar och ointresserat blåstirrande under halvslutna ögonlock.......

Undrar vad det gamla gardet med tatueringar och idiotblick tänker om alla hipsters på Södermalm som sportar samma attribut och attityd, men som skulle kunna användas som tandpetare av kamphundsvalpar.

Avdelningen vitsar om namn och platser

Barack i Vita huset tycker jag är ganska festligt.

Regnets inverkan på cykelbanor och parker

skall inte underskattas. Promenerar med mina två äldsta till skolan. Avsevärt färre cyklister en dag när regnet vräker ned. Och Högalidsparken, nu i tonen av en mättad regnskogsgrönska, ligger öde. En del skräp skymtar i gräset, men  farbröderna som ramlat i alko-hålet syns inte till, ej heller hobbyalkoholisterna som legat halvnäck och lapat sol på morgontimmarna. Ernst Jünger skriver någonstans i Stålstormen att regn och kyla är det som snabbast bryter ned moralen hos stridande enheter. Lika sant i första världskrigets skyttegravsbataljer som i de enskilda olycksfåglarnas krig mot sig själva.

När barnen är lämnade på skolan återvänder jag samma väg. Upplevelsen är ännu bättre; Här är det tomt.

Och håller regnvädret i sig kommer Tanto kännetecknas av ett värdigt lugn, likt en engelsk slottspark, denna kväll. Och fotbolls-VM börjar! Plötsligt händer det!