Getinghonung Provencale

En resa till Grekiska landsbygden visar antagligen inte upp fler original än en svensk byhåla, men det vilar ett inte så litet drag av exotism. Mannen som kör med varninsblinkerserna på, alltid, för att han anser att det är så det ska vara. Och de som sitter och betraktar murarna i arbete. Samma samma samma. Kan man inte se det hemmavid så spelar det antagligen ingen roll att eller vart man reser.

Det är väl egentligen ingen skillnad, annat än till de yttre attributen. Och att här är det anständigt varmt.

Den urbana motsvarigheten till Schrödingers "Cat in a box"

Erwin Schrödingers tankeexperiment med en katt inlåst i en stållåda med en giftampull som slumpmässigt kunde ta kål på katten var hans kritik av vad han ansåg vara en ofullständig (kvantfysisk) teori. Poängen i korthet går ut på att kattens död var helt slumpmässig, men man kunde inte få reda på det förränns man öppnade lådan och kollade efter. Å andra sidan är det ju ganska lätt att föreställa sig att kattkräket strukit med i vilket fall som helst, om man gav experimentet tillräcklig med tid.  Det här död/levande-tillståndet är ett slags mix av tillstånd. Nåväl, enligt Köpenhamnstolkning upphör ett system att vara en mix av tillstånd och blir det ena eller det andra först när en observation har ägt rum. Tankeexperiment ansåg man påvisa den subjektiva naturen i mätningar och observationer. Vissa använder den inlåsta kattstackaren som ett slags exempel på att när stållådan är stängd, så existerar systemet simultant i en mixad överlagring av tillstånden död och levande. Först när kammaren öppnas och observationen sker, så övergår vågfunktionen i ett av de båda tillstånden. Kul så... En modern variant torde vara en cykel, parkerad på gatan över natten i Stockholm. Huruvida den finns kvar eller är stulen är något man upptäcker först när man kommer för att hämta den.


Och tänker på Per Naroskins reflektion kring godkända cykellås: Låset är godkänt, men det tar bara en tjuv två sekunder att knipsa av det. Så är det och ingen tycks bry sig....


Undrar om katten tänker innanför eller utanför boxen?

Tatueringar och deras sociala utveckling

Skänker en tanke åt de som en gång i tiden skaffade sig iögonenfallande tatueringar för att tydligt markera sitt utanförskap och sin asocialitet. Tatueringen var en tydligen markering av "no way back" till varnagel för omgivning för att de skulle veta att involvering skedde på den tatuerades villkor och att en eventuell kamp skulle ske på liv och död, rättare sagt din död och hans liv...

Tatueringar och ointresserat blåstirrande under halvslutna ögonlock.......

Undrar vad det gamla gardet med tatueringar och idiotblick tänker om alla hipsters på Södermalm som sportar samma attribut och attityd, men som skulle kunna användas som tandpetare av kamphundsvalpar.

Avdelningen vitsar om namn och platser

Barack i Vita huset tycker jag är ganska festligt.

Regnets inverkan på cykelbanor och parker

skall inte underskattas. Promenerar med mina två äldsta till skolan. Avsevärt färre cyklister en dag när regnet vräker ned. Och Högalidsparken, nu i tonen av en mättad regnskogsgrönska, ligger öde. En del skräp skymtar i gräset, men  farbröderna som ramlat i alko-hålet syns inte till, ej heller hobbyalkoholisterna som legat halvnäck och lapat sol på morgontimmarna. Ernst Jünger skriver någonstans i Stålstormen att regn och kyla är det som snabbast bryter ned moralen hos stridande enheter. Lika sant i första världskrigets skyttegravsbataljer som i de enskilda olycksfåglarnas krig mot sig själva.

När barnen är lämnade på skolan återvänder jag samma väg. Upplevelsen är ännu bättre; Här är det tomt.

Och håller regnvädret i sig kommer Tanto kännetecknas av ett värdigt lugn, likt en engelsk slottspark, denna kväll. Och fotbolls-VM börjar! Plötsligt händer det!

Har någon tagit upp Lugns stafettpinne och gjort om DN Kontakten till ett forum för vardagssurrealistisk poesi, eller är Sverige bara fantastiskt?

"Kramgod 08-kvinna söker kramgod, svensk akademiker. "

"Humorgillande , aktiv kvinna, skrattar gärna."

"Man i 50-årsåldern. Uppfostrad i en polisfamilj, både på gott och ont. Har aldrig haft tanken att supa mig full eller göra inbrott. Den kvinna jag kommer överrens med är mjuk och förstående."

"Man, 36 år, vill träffa charmig, snäll tjej som är omtänksam och medmänsklig."

"En man söker en tjej, 30-35 år, som är ärlig, trevlig och artig. "

"Det vore trevligt om en kvinna ville ta kontakt med mig. Jag är 63 år, bor mellan Bollnäs och Hudiksvall. Det vore roligt om det inte var så långt mellan oss till att börja med."

Världen är ibland både rolig och fantastisk.


Finns även på nätet: http://kontakten.dn.se

Många politiker tror att sociala medier kommer att avgöra valet

enligt en undersökning av SR. Hela 58 procent kommer att använda sig av sociala medier och 70 procent tror att  sociala medier kommer att avgöra. Men de flesta som intervjuas tycks vara högoddsare och högoddsare är ju desperata och tacksamma för all uppmärksamhet. Även den som sker i gammelmedia.

En självutnämnd expert, sociala mediepropagandist och twittourettare är aningen skeptisk och en statsvetare från västsverige är skeptisk.

Man kanske skulle byta ut "tror" mot "hoppas". Själv tror jag att det skulle vara kul om alla de som tror på sociala mediers avgörande betydelse förlorade stort. Fast det är ju jag och jag kandiderar ju inte.

Sommar i P1

var under många år ett intressant radioprogram. Hör presentationen av årets sommarPRATARE och konstaterar att det nog bara finns tre som jag vill lyssna på.

Och denna flåsiga presentation........

Eller så har jag blivit gammal och sur.

Allting är precis som förut

Ingenting förändras. Samma då som nu. Otroligt roligt!

Hugget i sten!

Live the potential!

Promenerar till skolan med mellangrabben. Rödljus tycks mest vara en försynt rekommendation till cyklisterna. En rekommendation som lika gärna kunde ha visats på Anslagstavlan (finns den?) för ingen tycks bry sig. Inte ens när barn går över gatan.

Likaså bilar som skall svänga. Det är jobbigt att använda sin blinkers och särskilt om man kör bil. Fram och kör nästan över det korsande övergångsstället tills det tar stopp av barnen som promenerar över. Mellangrabben vinkar till föraren, vänder sig till mig och säger: "Det är viktigt att få ögonkontakt!". Jag sneglar på bilföraren som blåser upp kinderna av irritation och försening. Då slår det mig, en tanke som föresvävat mig, men som jag inte tidigare lyckats formulera:  Det är förhindrandet av potentialen som frustrerar. Den potential som ett redskap ger och vars roll man ikläder. Har jag en stor stark bil som kan köra fort så måste jag också köra fort, för att jag kan! Och cyklisten grenslar en snabb, miljövänlig, smidig mackapär, så varför skall han eller hon hindras av tråkiga regler ("det gör ju ändå ingenting om jag smiter förbi detta rödljus, jag har ju ett moraliskt övertag och det går, jag kan!").

Det är därför unga män och kvinnor inte skall få gå omkring med kniv eller kamphundar. Att bära eller ha med en potential är att bli denna potential och kommer med största säkerhet alltid leda till att man måste förverkliga den. För att man kan!

Stora och små frågor, eller även en blind höna

Det finns flera gravt överskattade debattörer i Sverige, men jag konstaterar att även en av de dummaste kan finna ett intressant korn av sanning, om man skalar bort den akademiska motsvarigheten till kåkfararspråket (i.e. en begreppsvärld från varje överspänd gymnasists favoritfilosof och favoritreferens Nietzsche), och det finner och uttrycker han här, tillsammans med en annan överdrivet hyllad men ändå tänkvärd mediepersonlighet. Jaget och jagets tyckandens beständighet i en värld där tyckandet får en återkoppling som är avsevärt snabbare än tidigare. Å andra sidan hade Sveriges bittraste blöjbebis, Pol Pot-hyllare med mera, förmodligen inte hejdats av detta för 40 år sedan.

Millenniets första decenniums lösen var demokratiseringen av promulgerandet av  varje tänkbara åsikt, i ett flöde man knappast sett tidigare förutom i Molly Blooms tirad (eller vad man nu skall kalla det; logorée?) i Odyssevs.

Nationaldagen - Startskottet för lullesommarperioden i Sverige

Så lullar sakta Sverige in i den mash-up av traditionell försommarlättja/industrisemester/EU-semester som blev följden av vårt EU-medlemskap per den 1 januari 1995. I Sverige kan vi raljera över demonstrerande fransmän som vill ha verklighetsfrämmande förmåner kvar och lättjefyllda greker som går i pension vid 55  år, men vår egen lättja (och korruption) har vi svårt att se. Och visst, många slavar och sliter, men det finns väldigt många (med anställning) som inte gör det. Sommarlättjan tar sig många uttryck, bland annat att arbete och ansvar flyter iväg och folk "unnar" sig ett eller flera glas rosé eller öl på vägen hem efter jobbet. Och kanske även på kvällen, vid grillen eller på verandan. "Man behöver ju inte vara så himla Luther eller Jante eller vad det nu är...". Och för de som är olyckliga nog att få åka till Visby för Almedalsveckan så kan man nog gå ganska hårt in i sommarnattens svarta alko-hål.

Denna lullesommarperiod sträcker sig tills personalkonferenserna och kick-off:erna tar sin början i slutet av augusti. Och då kan man hö-hö-hö:a till berättelserna av hur sommaren varit och att det kanske börjar bli dags att ta det lite lugnare. Men det är nog bara temporärt eftersom folk måste stämma av med en AW-öl eller drink och det ramlar lätt på tills det är dags för lulleluciaglöggkalsen som nu flyttat till november för att hinnas med och för att november ändå är en sådan jäkla mörk och trist månad.

Sjungåmmstudäntennslyckliadaaar

Studentutspring och på studentmottagning. Förtjusande alltihopa. Kanske är detta det lyckligaste ögonblicket i mångas liv? Fulladdat av förväntningar och förhoppningar, tillsynes frigjorda från familjen, samhällets och jordens gravitation. Mitt i språnget är allting möjligt. Precis som efter avstampet och upphoppet, innan någon kroppsdel, aldrig så litet, nuddar ribban och river ned den från sina ynkliga hållare. Och dunsen ned i mattan är inte farlig för kroppen, men skramlet av ribban mot kolstubben sargar själen, kanske?

Promenad till tunnelbanan genom sommarkvällen. Hade inte barnen varit så trötta hade vi kunnat vandra Hornsgatan hemåt, lätt och skönt. På Hornsgatan och i köerna  utanför krogarna myllrar de nyutsprungna studenterna. Från Tanto hörs sorl och skrål av snart nyutslagna studenter. Men, ännu i upphoppet och ribban har bara börjat darra lite försiktigt av vinddraget.

Den existensiella aspekten av att vara fri företagare

I min vulgärversion av existensialismen ser jag det som människans frihet att själv välja sin roll, eller friheten att tvingas att själv välja sin roll. Och när det inte enbart handlar om vad och hur man vill vara som människa (nja, så mycken frihet finns väl inte där) utan även det man gör och försörjer sig på som fristående konsult där det sker en idelig omformulering av vad man erbjuder utifrån den utveckling man genomgår för varje uppdrag och uppdragsgivare. Du är vad du gör eller vad du säger att du gör (om någon köper det)?

Lika förvirrad fortfarande.

Allt började med två självutnämnda experter på sociala medier som rabblade varumärken och statistik.Och från det till framtiden för medierna...

Jag beklagar sorgen, men hur skall jag uttrycka mig?

Skriver mitt andra kondoleansbrev på en vecka. Det första var till hustrun till en tidigare kollega som jag arbetade tillsammans med i 11 år, det andra, det som är nu, är till en kollega (vars far gått bort) från en annan del av mitt yrkesverksamma liv.

Och hur sjuttsingen uttrycker man sig? Det kantrar åt det formella, lite styltiga. Prövade det väldigt avspända sättet också, men det blev helt fel. Och snart är de värdiga korrespondenskorten slut. Kanske är just kondoleansbrev ett område där man inte måste visa stilistisk briljans och egenhet. Sånt kan man spara till nekrologen.

Mäter vi vad som är lätt att mäta eller vad som är relevant att mäta?

Oftast tror jag att det är det förstnämnda, för då ser det ut som om man gjort något utan att anstränga sig alltför mycket.

Eller så fattar folk inte bättre. Men det tror jag inte. Jag tror att folk fattar precis. Fast kanske inte alla.

 Och vilka är "vi", "man" och "folk"?