Det finns flera gravt överskattade debattörer i Sverige, men jag konstaterar att även en av de dummaste kan finna ett intressant korn av sanning, om man skalar bort den akademiska motsvarigheten till kåkfararspråket (i.e. en begreppsvärld från varje överspänd gymnasists favoritfilosof och favoritreferens Nietzsche), och det finner och uttrycker han här, tillsammans med en annan överdrivet hyllad men ändå tänkvärd mediepersonlighet. Jaget och jagets tyckandens beständighet i en värld där tyckandet får en återkoppling som är avsevärt snabbare än tidigare. Å andra sidan hade Sveriges bittraste blöjbebis, Pol Pot-hyllare med mera, förmodligen inte hejdats av detta för 40 år sedan.
Millenniets första decenniums lösen var demokratiseringen av promulgerandet av varje tänkbara åsikt, i ett flöde man knappast sett tidigare förutom i Molly Blooms tirad (eller vad man nu skall kalla det; logorée?) i Odyssevs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar