Grejade gårdagskvällens moderatorsgig och gick och tog en öl på lokal med den jag bjudit in för att utvärdera min insats.
Vi hamnade, inte utav en slump, på det som en gång varit mitt och mina gamla kollegors stamlocus. Vi serverades en jubileumsöl från deras tioårsjubileum (för två år sedan) och kunde konstatera att den smakade helt OK. Konstaterade även att just den nyinvigningen hade jag varit inbjuden till och gått på. Mindes också att den nyinvigningen hade markerade slutet på perioden då detta stamlocus förlorade sin stam-del för mig. Därefter hade det blivit alltmer sporadiska, om än fortfarande intressanta, besök där. Livet hade förändrats, då som nu, och kanske hade nyinvigningen för tolv år sedan bara sammanfallit med förändringen av mitt liv. Givetvis var det så; det var endast ett sammanträffande, om än i mina ögon symboliskt.
Under utvärderingssamtalet satt jag och mindes hur det sett ut i lokalen tidigare och även hur det sett ut ännu tidigare, innan ombyggnationen av det som byggts om några år tidigare. Och från den hågkomsten associerade jag vidare till hur det såg ut på de kontor och i de sammanhang där jag arbetat och hur man arbetade och vad som värderades och betalades för, på den tiden. Och så mycket har förändrats, men inte för alla och på alla ställen. Den våg av förändringar och nya arbetssätt som de av mina mycket unga uppdragsgivare tagit till sig skulle uppfattas som anarkistiska av andra, till åren äldre uppdragsgivare. Det som vissa av mina branschkollegor går på kurser för att överhuvudtaget begripa är något som andra, de yngre, lärde sig redan när de gick på gymnasiet, för bara några år sedan.
Förhållningssättet, hur världen uppfattas och arbetet skall genomföras blir något individuellt som tar sig uttryck i hur man kräver att något skall göras och med inhyrd insats av vem.
Kanske inte världens mest djupsinniga eller originella tanke, men kysst av en trappistöl (eller två) kan man alltid kosta på sig lite milt överseende med sig själv.
Och jag fick (förmodligen) godkänt på min insats med orden: Det märks att du gjort det där några gånger. Du är ju som en gammal cirkushäst.
Sen pratade vi om våra föräldrar och våra barn.
Vi hamnade, inte utav en slump, på det som en gång varit mitt och mina gamla kollegors stamlocus. Vi serverades en jubileumsöl från deras tioårsjubileum (för två år sedan) och kunde konstatera att den smakade helt OK. Konstaterade även att just den nyinvigningen hade jag varit inbjuden till och gått på. Mindes också att den nyinvigningen hade markerade slutet på perioden då detta stamlocus förlorade sin stam-del för mig. Därefter hade det blivit alltmer sporadiska, om än fortfarande intressanta, besök där. Livet hade förändrats, då som nu, och kanske hade nyinvigningen för tolv år sedan bara sammanfallit med förändringen av mitt liv. Givetvis var det så; det var endast ett sammanträffande, om än i mina ögon symboliskt.
Under utvärderingssamtalet satt jag och mindes hur det sett ut i lokalen tidigare och även hur det sett ut ännu tidigare, innan ombyggnationen av det som byggts om några år tidigare. Och från den hågkomsten associerade jag vidare till hur det såg ut på de kontor och i de sammanhang där jag arbetat och hur man arbetade och vad som värderades och betalades för, på den tiden. Och så mycket har förändrats, men inte för alla och på alla ställen. Den våg av förändringar och nya arbetssätt som de av mina mycket unga uppdragsgivare tagit till sig skulle uppfattas som anarkistiska av andra, till åren äldre uppdragsgivare. Det som vissa av mina branschkollegor går på kurser för att överhuvudtaget begripa är något som andra, de yngre, lärde sig redan när de gick på gymnasiet, för bara några år sedan.
Förhållningssättet, hur världen uppfattas och arbetet skall genomföras blir något individuellt som tar sig uttryck i hur man kräver att något skall göras och med inhyrd insats av vem.
Kanske inte världens mest djupsinniga eller originella tanke, men kysst av en trappistöl (eller två) kan man alltid kosta på sig lite milt överseende med sig själv.
Och jag fick (förmodligen) godkänt på min insats med orden: Det märks att du gjort det där några gånger. Du är ju som en gammal cirkushäst.
Sen pratade vi om våra föräldrar och våra barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar