Vet inte om det är ett tecken på överlägsen intelligens, vankelmod eller begynnande demens som gör att jag allt oftare hyser motstridiga åsikter om det mesta som jag konfronteras med. Att isolera mig med P2 har inte riktigt lyckats. Korsord och Sudokon i Svenskan, som utgör min nattningsritual, kommer med vidhängande annonsbilagor och nyhetsdelar, varav jag åtminstone läser nekrologerna (som blivit bättre det senaste halvåret efter en dipp som varade i över ett år).
Nå, det är kluvenheten som är i centrum och jag har i alla fall haft förståndet att hålla det för mig själv. Mer för att jag inte orkar slå dövörat till olika resonemang som skall försöka resonera mig till rätta än för någon oro om vad min omvärld skall tycka om mig. Kommer inte ihåg om det var Andy Warhol eller någon annan som alltid valde att hålla med de han lyssnade till, för att visa engagemang och slippa konflikter. Börjar alltmer förstå honom. Så mycket engagemang och åsikter, så litet intresse.
Till synes ryggradslöst är också en form av integritet.
Nå, det är kluvenheten som är i centrum och jag har i alla fall haft förståndet att hålla det för mig själv. Mer för att jag inte orkar slå dövörat till olika resonemang som skall försöka resonera mig till rätta än för någon oro om vad min omvärld skall tycka om mig. Kommer inte ihåg om det var Andy Warhol eller någon annan som alltid valde att hålla med de han lyssnade till, för att visa engagemang och slippa konflikter. Börjar alltmer förstå honom. Så mycket engagemang och åsikter, så litet intresse.
Till synes ryggradslöst är också en form av integritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar