Studiebesök i verkligheten

Åkte tåg någonstans och blev intervjuad i en soffa. Det var som ett TV-program med nyhetsuppläsning och en kvinna som gjorde en tårta i studion. Dock, sändningen skedde via den lokala tidningen och det hela var främst tänkt som ett "live-event" för företagare på orten. Programledaren var smittande entusiastisk och hade alldeles rött hår.

Det var trevligt och alla var trevliga. Med förkylningshes röst fick jag kommentera en lokal skandal och komma med råd till de som drabbats. Jag tyckte att alla skött sig bra och gav några allmänna råd och reflektioner kring vad som skett och kommer att ske. Sen blev det dags för nästa inslag och sen nästa och sen var det slut. Var inte där för att föreläsa utan för att reflektera och tycka.

Vet att det finns människor som försörjer sig på denna slags yrkesturism. Alla de som mest reser runt på studiebesök, visar upp sig och sitt intresse för det som förevisas, humma och ahhha och har trevligt med trevliga och artiga människor. Jag vet inte nödvändigtvis om den tillvaron i sig leder till en skev världsbild, men känslan av att inneslutas i trevlighet och att det hela kanske inte har så stor betydelse är nog korrumperande. Ett privilegium, få förunnat. Det finns ju bara utrymme för så många landshövdingar och kungar i ett land.

I övrigt har hösten varit riktigt mörk och eländig. Men allt behöver man ju inte berätta.