Läser det här och det här och lyssnade till det här och funderar på i vilken badanläggning journalister och redaktörer befunnit sig de senaste decennierna. Min andra fundering rör hur de uppfattar sig själva. Har flera, nära vänner som arbetar som journalister och de är väldigt allmänbildade, men i vissa stycken (givetvis inte mina nära vänner då) tycks en hel del inom medierna blanda ihop sin person och sin yrkesroll. Det finns inte så få journalister som blir personligen förolämpade av att någon i yrkesvägar tar kontakt med dem. Och är personen som kontaktar dem PR-konsult så är det fruktansvärt kränkande. Som om det var PR-branschen som låg bakom de upplevt ökande kraven och pressen på tidningarna. Något som snarare hänger samman med vikande annonsering och fler digitala alternativ.
Nå, tänker på hur det kan vara i Sverige varje gång jag kontaktar redaktörer och journalister i våra nordiska grannländer. De är lika stressade och pressade de, men eventuella aversioner mot mig hänger snarare samman med att jag är svensk (och därmed Bror Duktig). Dock, efter några kortfattade formella gliringar så går det att föra ett kort, sakligt resonemang. Och svårare skall det väl inte behöva vara.
Av samma anledning är jag aldrig oförskämd mot de telefonförsäljare som kontaktar mig, inte ens om de ringer hem till mig. Ett artigt nej tack funkar om man inte är intresserad.
Nå, tänker på hur det kan vara i Sverige varje gång jag kontaktar redaktörer och journalister i våra nordiska grannländer. De är lika stressade och pressade de, men eventuella aversioner mot mig hänger snarare samman med att jag är svensk (och därmed Bror Duktig). Dock, efter några kortfattade formella gliringar så går det att föra ett kort, sakligt resonemang. Och svårare skall det väl inte behöva vara.
Av samma anledning är jag aldrig oförskämd mot de telefonförsäljare som kontaktar mig, inte ens om de ringer hem till mig. Ett artigt nej tack funkar om man inte är intresserad.
Glöm inte bort journalister som byter till den mörka byråsidan, knäcks av arbetstempot och -villkoren för att sen snabbt hoppa på nästan vilket skitjobb som helst i tidningsvärlden. Där de kan återgå till att såsa omkring med en kaffekopp i handen och tycka synd om sig själva och tidningsvärldens förfall.
SvaraRadera/ML
Nå, det är väl en hel del journalister som faktiskt startat PR-byråer och klarar sig ganska bra på det. Fast, en hel del stora byråer verkar gå ganska kasst att döma av vad som rapporteras på www.dagensopinion.se, dagensmedia.se och resume.se.
SvaraRaderavem är du?
SvaraRaderaundrar den rara på bondegatan
Åh, underbaraste bloggerskan på Bondegatan. Jag är en närsynt, alltförsällanbloggande 46-årig man i Stockholms utmarker. Av hänsyn till de jag ibland skriver om, och kanske framförallt av hänsyn till mig själv, har jag inte gjort min identitet tydligare än så. Fast det går ganska lätt att nysta fram mitt namn, exv genom Twitter.
SvaraRaderaOch DU skriver väldigt bra. Jag är glad att du delar med dig.