lördag 31 mars 2012

T-t-t-t-t-ankar

Så många dagar, kvällar och nätter jag tillbringat i Stockholms skärgård. Så otroligt genuin jag känt mig. Från yttertrappan till stugan, blickandes ut mot ängen och havet, sommar som vinter.

Resor ut till skärgårdsön, vinter, vår, sommar och höst. Och tillhörigheten, den självklara, som en del i en underförstådd gemenskap. Och den gamla talljäveln, som alltid stod mitt i blickfånget. Någonstans hade jag säkert föreställningen om att det skulle vara för evigt. Tills jag lät tanken snurra några varv och jag insåg att det landade och handlade om leda.

Everything must pass...

2 kommentarer:

  1. Roligt: Är du säker?

    Själv har jag en otrolig längtan efter att dag efter dag, månad ut och månad in, få gå ut på MARKEN i stället för på stenjävlarnas rutor.

    SvaraRadera
  2. De kalla stenjävlarnas rutor är verkligen stenjävligast!

    Men snart är det vår.

    SvaraRadera