Läser om Thomas Manns Bergtagen i svensk nyöversättning (från förra året). Läste den som ung gymnasist, men minns mest att jag en gång läst den. Skall bli intressant att se om jag minns något av boken, eller om den kan förklara något om de val jag gjort och den attityd jag har.
Och just läsandet av denna bok tar tid från annat; att blogga till exempel.
Och just läsandet av denna bok tar tid från annat; att blogga till exempel.
Gratulerar till en kommande läsupplevelse! Jag läste Bergtagen i fjol, för första gången, och den där sanatoriemiljön och dess färgstarka patienter lever fortfarande kvar inom mig.
SvaraRaderaKul. Läste Martins ex av Bergtagen, med andra ord för tjugo år sen eller så. Minns den som bitvis fantastisk, den där flickan som är så vacker och ser så frisk ut och som håller på att dö, tåget upp, själva stämningen.
SvaraRaderaMen så har vi de tråkiga diskuterande partierna med en pratkvarn som jag tror hette Septembrini eller nåt. Jättelångtråkigt och det som jag antar gör boken till en "idéroman".
Tackar för muntra tillrop. Hann läsa fyra sidor innan nattning av den nyblivna sjuåringen svepte iväg 54 minuter av min kväll. Undrar om inte den förra versionen jag läste var översatt av Karin Boye (kan det ha varit så?). Det är något med språket som på samma gång är bekant och inte. Men inte kan jag väl komma ihåg exakta ordvändningar mer än 30 år senare? Boken luktar dock inte som den förra. Och på den punkten är jag tvärsäker.
SvaraRaderaNå, Martins ex av Bergtagen minns jag ej, men väl att han höll på och malde med Buddenbrooks (förmodligen föreslagen av Birgitta). Om den någonsin blev färdigläst av Martin eller ej, minns jag inte. Får fråga.
Återkommer!