Lämnade cykeln vid stationen i förorten och tog tunnelbanan. Regnet var mig övermäktigt och jag var inte ensam. Vagnarna var överfulla och armar sökte sig runt varandra för att nå ledstängerna samtidigt som alla kroppar försökte hålla sig till sig själva för att inte snudda vid genomdränkta regnkappor. Luften är mustig av fukt, houmus- och kaffedoftande utandningar, alltför nära. Insnärjda i varandra, som rottrådar i myllan, färdades vi ståltermosen genom underjorden. Varje stopp blev en övning i att lösa upp trasslet av armar för att kunna maka sig för de som skulle av och på.
Jag bytte till grön linje vid Slussen och klev till slut av vid Hötorget. Pollenmättat regnvatten schwooshade och skvätte under bildäcken och upp på trottoarerna. Nu är sommaren här, lika bra att vänja sig.
Jag bytte till grön linje vid Slussen och klev till slut av vid Hötorget. Pollenmättat regnvatten schwooshade och skvätte under bildäcken och upp på trottoarerna. Nu är sommaren här, lika bra att vänja sig.
Jag gick och mötte en vän vid stadshuset, promenerade över bron mot Tegelbacken. Plötsligt förvånad över att jag sket i allt vad väder heter.
SvaraRaderaDet var så egendomligt akvarelligt vackert;
utsikten mot Södra Bergen idag. Men paraplyet är fullständigt kraschat ; )
Onekligen är det vackert när det regnar och bra är väl det, med tanke på att det kommer att regna mer på våra breddgrader framöver om klimatforskarna har rätt. Fast mörkret halva året kommer vi inte tillrätta med.
SvaraRadera