Egoreaktionär

Att vandra runt i natten i en stad i ett främmande land med barnen ger perspektiv på mig själv och alla andra som jag. Insåg att jag befann mig i detta främmande lands motsvarighet till Västerlånggatan. Fast här var det ruiner från Romarriket som lockade, inte staden mellan broarna. Förklarade inkastare som ord och begrepp för äldste sonen. Han följde upp med olika vitsar och det var ganska kul. Befinner man sig i en turistfälla är det inte en fråga om, utan när och hur man blir blåst. Vi tar en läsk på en restaurang i ruinerna och utsikten mot det mörka havet är lika hänförande som notan. Runt om, skådespel kring serveringen med inslag av bordsfyrverkeri och, i ärlighetens namn, rätt mycket annat tingel-tangel. Pojkarna är hänförda och jag inser att det är nog inte läge för en cynisk föreläsning om bondfångeri. Notan går på mer än det dubbla mot en middag, men personalen är utsökt servil och mycket bekräftande. Tänker mig att alltihopa skulle kunna göras till en kurs i lönsam iscensättning av restaurangupplevelser på restauranghögskolan i Grythyttan. Det är ju det som det handlar om: att locka och plocka kunderna på deras pengar till så lite protester som möjligt. Tänker på min egen barndom och allt skräp som jag och mina syskon förmådde min pappa att ta med oss på. Sånt min mamma spärrade upp ögonen för och avfärdade som skräp; motorcykeluppvisningar (en motorcykel som gång på gång hoppade över ett växande antal uppstaplade skrotbilar), Cirkus Scott, Gröna Lund, Holiday on Ice med mera. Men pappa följde med oss. Och han tyckte nog också att det var skräp, men visst var det någon slags upplevelse. Två av barnen somnar i restaurangstolarna och de kringstrykande katterna visade sig vara en mer spännande attraktion. Det var inte bättre förr, men jag var det definitivt. Och det gäller att inte blanda ihop barndomens förmåga till hänförelse över den till synes magiska världen och huruvida världen var mer magisk och god då än nu. Lyssnar, via Internet, till P4 Gotland. Det pratas om jordgubbsskörden inför midsommar samt huruvida kylan hotar tillgången på bären. Känns som ett eko av min barndom, fast då var det i tidningen Bohuslänningen och handlade om Finnerödjas jordgubbsodling. Jag kopplar ihop det, men så är det med egna tankegångar.