Åter i hemmet efter att arbete och obligatorier avklarats. Samlar mina intryck och tankar; har skrivit för andra, annorstädes och för annan publik. Hittar en snurrig lista på Spotify som jag lyssnar till och inser att den som skapat den antingen har mycket bisarr humor eller är vansinnig, i klinisk mening.
Funderar på egenskaper som blind opportunism och dito lojalitet. I vissa fall råder det tyvärr ingen motstridighet vad gäller sådant. Funderar på tidsepoker och situationer när den blinda fanatism som de uppvisar, tilläts verka fullt ut. Tänker elaka tankar om en del jag mött, och vad de skulle ha gjort om de hade en annan nationalitet och tillhörighet i en annan tid. Tänker den förbjudna tanken att de i sådant fall mycket väl kunnat vara på Simon Wiesenthal-centrets lista över eftersökta personer nu. Kanske är det att gå för långt, men jag vet inte. Jag tror inte att de är egentligen onda, men de är definitivt sugna på att komma fram och upp: Till vilket pris som helst. Och är det riggat för dem att vägen upp handlar om att bokstavligen klättra över lik vet jag faktiskt inte om de hade funderat särkilt länge på det och att det hade hindrat dem. Förmodligen en hastig blick till vänster och höger (för att se att de inte hamnade efter) och sen ett steg framåt.
Skall nog vara glad över att tiderna förändrats.
Folk som tar alla tillfällen att klättra fram över andra...ja, den cynismen odlade jag också i förra veckan, helt allvarsamt faktiskt ; )
SvaraRaderaFinns i "Ljus och Mörker" samt "Baskisk kör och sur maktkamp på min blogg". Om det intresserar herrn att vi föraktar samma saker ; )
Skall genast ge mig i kast med det! Att läsa alltså, inte att klättra över andra.
SvaraRaderaFår ta itu med återläsande av Hannah Arendts Den banala ondskan, men först din blogg
,