I framtiden kan vi alla vara offer om vi tjänar på det!

En god vän bjuder mig på DN en månad. En fin gest och ett utmärkt sätt för DN att ragga nya prenumeranter. Läser igenom tidningen och först när jag skall kamma håret ser jag hur mina ögonbryn tycks ha fastnat i förhöjt och förhäpnat läge. Det känns som när man åker sidor utför, i en brant backe och man hittar en rytm och ett flyt som gör att allting balanserar på en nålspets tills, alltid detta tills, en sten eller något annat får mig att förlora den magiska balansen och det blir till att häpet kämpa sig tillbaka till ett tryggt normalläge. I DNs fall rörde det sig om en artikel om två, till synes normala, välbeställda pappor (bor båda i trevliga hus på Lidingö) som hade söner (eller en gemensam son, framgick inte riktigt tydligt) som inte kommit in på den skola som föräldrarna ville till följd av alltför många barn i upptagningsområdet. Artikelförfattaren (som bara måste vara nära vän till de "drabbade" föräldrarna) lät framskymta att fusket för att hamna högt på prioriteringslistan för förtur till skolan var mycket utbrett. Och dessa föräldrar tycktes också ha försökt, men inte lyckats. Varför man nu vänder sig mot antagningsreglerna som tycks rymma en hel del godtycke. Hade dessa föräldrar son/söner kommit in hade de inte brytt sig ett skvatt.

Det måste finnas allvarligare problem i vårt samhälle. Jag föraktar verkligen dessa föräldrar. De representerar det lägsta tänkbara i vårt samhälle: De som har mest och framställer sig som utsatta, gränslöst drabbade offer eller vad som helst om de kan vinna en millimeter fördel av det.

Det är synd om dem, men kanske inte på det som de själva hoppas på.

Av sjukhus är du kommen, till sjukhus skall du åter varda

De har precis hämtat min gamla granne med ambulans. Ambulansen tycktes inte göra någon brådska iväg. Det kanske inte fanns någon anledning. Två män, vad jag tror var hennes söner, kom ut från porten och tände varsinn cigarett. När de rökt en stund så ringde de båda två på sina mobiltelefoner och pratade med någon.

Förra veckan hjälpte jag henne deklarera. Vi pratade om allt möjligt, hur snabbt tiden gick och hur stora mina pojkar blivit, alldeles plötsligt. Tja, hennes egna pojkar var ju över femtio nu, till och med över sextio. Men tiden hade gått fort.

Hon är/var född samma år som min mamma. Vem/vad säger hur gammal man blir.

Ambulansen slog i alla fall på sirenerna när de svängt ut på Hornsgatan.

Allting börjar och får sitt slut på ett sjukhus. Dit har vi kommit.

Who is Bill Posters and what has he done?

Bill Posters will be prosecuted!

Etik och moral - när det passar och framför allt när det gäller andra

Minns hur den första PR-byrån jag anställdes vid pratade om hur viktigt det var med etik och moral (och miljömedvetenhet). Jag var en smula naiv och imponerades storligen tills jag insåg att den fina miljöpolicyn mest var ett redskap att lyfta fram i samband med upphandlingar som krävde just en sådan och att efterlevnaden mest var den typ av ord som spricker likt en såpbubbla i friska luften. Vidare arbetade företaget inte med vapen- eller tobaksindustri. Och det tror jag mest var för att man dittills inte blivit tillfrågad. Och när möjligheten gavs så, vips, arbetade man gladeligen med vin- och spritindustri. Till och med konkurrerande märken, fast i separata arbetsgrupper (som det hette och framställdes).... Området kallades för Lifestyle och exakt hur lågt i tak vad gällde skämt om detta, framstod snabbt med all önskvärd tydlighet; Först kommer bröd, sedan moral. Fast det uttalades att det enbart handlade om varumärken och skickligt hanterade sådana. Att företaget inte hade någon kund inom vapenindustrin handlade nog mest om att ingen sådan kund någonsin varit intresserad av ett samarbete.

När det kom till andra byråer och vad dessa gjorde så var den moralisk hållningen mycket striktare. Och det är ju klart att andras fel och brister (och eftertraktansvärda klienter) är något helt annat.

Jorå, det blev arbete för tobaksindustrin också, senare. Och jag vet att en medarbetare som gärna höll sin moraliska indignationsflagga högt, arbetar med tobaksindustrin senare. Fast på strategisk nivå (typ....). Det är ju en helt annan sak.

Sanningen skall göra er fria, men lögnen kan vara din trisslott!

Att man lyckats positionera granskande och ifrågasättande konsumentjournalistik till något nästan löjligt, inget som vi lite mer världsvana människor MED ETT LIV bryr oss om. ATT man osynliggjort fattigdom eller åtminstone behovet av att vända på slantarna. Prishöjningar som tidigare kraftigt och allmänt ifrågasattes viftas idag bort. Och undermåliga produkter får 15 sekunders uppmärksamhet i Plus, om ens det. För det tveksamma, ja lögnerna som det faktiskt många gånger handlar om, leder över till frågan om ljugandet och ljugandets dagspris.

Jag pratade med en psykolog om det här med att jag upplevde att ljugandet ökat i samhället och när man beslår någon med en lögn får man svaret: "Ja, men jag ljög väl då!". Som om det inte spelade någon roll.

Katarina, psykologen, svarade att hon nog upplevde det på samma sätt. Och att det sociala priset för att ljuga sjunkit kraftig. Blir det ingen konsekvens av det (för att man inte har tid att granska påståendet eller konfrontera den uppenbara lögnen) så spelar det ju ingen roll. Och även om man inte har någon större vinst av det så gör det ändå inget. Lögnen kan bli en lottsedel för att få en verklig fördel eller framstå som intressant; går det så går det (eller nått!).

Jag har haft flera chefer under den senaste decenniet som tycks ha varit helt fria i sin inställning till sant och falskt. Samtidigt har flera av dem varit mycket måna om att framstå som ärliga, intelligenta, kompetenta och med uppdragsgivarens intresse i första rum. Jorå, och här tar denna bloggpost slut.

Det är ju bara de fattiga och godtrogna som drabbas....

Affärsutveckling av media som ett svar på .....

IDG har alltid legat i framkant vad gäller marknadsanpassning och särskilt intressant blir det att kunna läsa om möjligheten att köpa in en journalist från IDG som talare eller moderator  på sitt event. Och när man dessutom utlovar att aktuella tidningar från IDG kommer att vara på plats vid eventet till en kostnad motsvarande en månadsretainer så är det kanske inte så illa. Fascinerande är det i alla fall.



[uppdatering1] Nu har de ändrat texten och tagit bort erbjudandet om att aktuella tidningar från IDG skulle bevaka eventet. Därför är länken ovan död.

Även branschens Argusögon har uppmärksammat detta här.

[uppdatering2] nu har Ulrika Ullman förtydligat att det är pappersexemplar av aktuella tidningarna som man får på eventet (i.e. att IDG kan marknadsföra sina tidningar på ditt event om du anlitar IDGs talarförmedling) och inte den journalistiska bevakningen av eventet...... Och det får man väl lov att tro på. Men kanske faller erbjudandet lite i värde då från det ursprungligen var tänkt.... Och journalister från IDG kan ju komma i alla fall om det är värt deras intresse...

Utvärdering av teknik - demokratiseringen av kunskap

Lärde mig ljudredigera i helgen. Programvaran är gratis (ja, inget pirateri) och hårdvaran är delvis befintlig och delvis inhandlad. Sen är det upp till min kreativitet, handlingskraft och driftighet att nå ut med det jag gör. Instruktionsmaterialet hade något år på nacken och saker som då var en smula dyra erbjuds idag till liten eller ingen kostnad. Ett verktyg som söker användningsområde... Lite som punken - alla kan och får spela (oavsett det är bra eller uselt). Kan det bli en seger för kreativiteten?

Fascinerande.

Håll kvar denna frekvens för ytterligare information