Att tänja på samhällets gränser eller bristande opportunism

En gång i tiden, när jag var ung, var begreppet opportunist ett skällsord. Idag är det snarare ett positivt omdöme. Likaså var smilfink och bristfällig integritet nedvärderande omdömen. Jag är inte först med att konstatera att tiderna förändrats.

När jag var ung kunde man, eller åtminstone jag, inte föreställa mig att man kunde ha en platt-TV på 50 tum med högupplöst bild. Eller att man kunde ha en sladdlös telefon i sin ficka. Tiderna ändras och nu är jag vuxen. Nu har jag till och med två telefoner i fickan när jag går ut.

Men jag vet att man gör klokt i att svänga och det åt rätt håll när gångvägen svänger. Om man inte vill köra in i staketet. Fast det ger uppenbarligen vika det med, som andra gränser i samhället. Fast kanske inte för mig.

Tänker inte pröva i alla fall. Inte frivilligt.