Boende under inflygningsleden till Bromma hoppas jag att askmolnet ligger kvar länge och att man inte kommer fram till att det är ofarligt för trafikflyget. I morse vaknade jag upp med min värkande axel till frånvaron av oväsen från inflygningar. Jag är förmodligen inte unik som reagerar när det sker förändringar av det bakgrundsljud som jag normalt sållar bort, men jag tänker mycket på de ljud som som bara finns och som påverkar mig. Som hur tystnad låter.
Tystnaden i en spansk by i middagshettan i augusti skiljer sig avsevärt från tystnaden i Luleå en snötyngd och smällkall januarinatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar