Visst var det OK, alls inte illa (men vad annat var att vänta?).... Homogeniteten var i det närmaste total. De strama , kontrollerade ansikten, den diskreta make-upen, de praktiska frisyren och Filippa K-kläderna.. De som morsade som jag inte kände igen (fast jag nog borde ha). Nåja, det var inte ett mångfaldsseminarium. Många tycktes vilja röra på sig anställningsmässigt åtminstone. Igenkännande skratt när tämligen barocka (men förståeliga) invändningar från företaglednings-/kundsidan presenterades som exceptionella svar på öppna frågor kring s.k. kommunikativa utmaningar. Frustration som en förlösande gemensam identitet?
Och alla fick twittra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar