Att vara (tillfälligt i alla fall) curlingförälder (tja, förälder är jag ju jämt, men dito curling- tror jag nog inte att jag är särskilt ofta), föreningsordförande, oroligt barn till äldre förälder, egenföretagare och maginfluensasjukomhändertagande make kan ibland ge ett perspektiv på tillvaron när samtliga biorytmkurvor slår i botten med ett brak.Alla dessa saker man inte ska göra, som att skälla på barnen som bråkar och vägrar släcka lampor och sova samt att vara sarkastisk och använda svåra ord när man pratar med barnen och stressa, stressa, stressa dem till skola och dagis för vi försovit oss efter att jag ha varit vaken halva natten.
Det finns inget livspussel, för det finns inte ett sätt att lösa livet, om nu livet är ett problem eller en tenta som måste lösas på ett visst sätt. Livet är inte heller en labyrint, även om vägval vi gör leder oss in i gångar som inte alltid är enkla att ta sig ut från. Fast, som någon klokare än jag skrivit, vi märker sällan våra val förränns i efterhand, förränns vi ställs inför konsekvenser av våra omedvetna val och någon håller oss ansvariga för vad vi gjort och beskriver det som om vi höll i ratten och körde. Å andra sidan förekommer det väl att vi får beröm för saker vi mest av en slump fått till och som blivit en succé. Kanske.
Och sen en härligt, gammeldags e-postgräl som jag än så länge endast är åskådare till (cc:ad) men som jag snart skall tvingas ge mig i kast med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar