Främlingar på tåg är inte bara en roman av Patricia Highsmith, det var även ett fenomen jag minns från min ungdom då tåg var modus operandi för att ta sig runt i Europa om man inte var lagd åt liftarhållet. Minns att man kunde resa inrikes med Linjeflyg för en spottstyver om man var beredd på att att sitta och vänta vid gaten och kanske även var beredd på att inte resa alls. Sak samma, det här handlar om tåg och det handlar om hur man färdades på tåget: i kupé. Fyra i första klass och sex i andra klass. Ett tillfälle att mötas och samtala, hela kupén var som uformad för ett civiliserat samtal. På lagom långt avstånd och med möjlighet för alla att deltaga kunde samtal blomma upp, plana ut och återuppstå. Främlingar på tåg handlar helt enkelt inte bara om att utbyta mordplaner för att undkomma straff. I dagens moderna tågkorridorer sitter hälften rätvända och andra halvan felvända i rader som vare sig inbjuder till spontana samtal eller social aktivitet. Därvidlag är tågresande knappast längre ett socialt medium. Fast sådana skall kanske vara digitala för att räknas numera.
Dessutom fick man röka i korridoren utanför. Nu får man inte röka alls.
Jag saknar verkligen de tyska sovvagnarna. Redan när man klev på centralen i Stockholm så var man utomlands. En korrekt artig sovvagnskonduktör, lyfte upp väskorna och vi fick möjlighet att börja stappla igång vår tyska. Efter att biljetterna var klippta, beställde vi sekt och en Kalte Platte, lite kallt uppskuret, eller kanske några nürnbergare. Äventyret kunde börja!
SvaraRaderaEuropa var närmare än vi ana, trots att vi ännu inte var med i EU.
Minns känslan av äventyr. Tågluffade ensam till Holland i 16 årsåldern. I kavaj, snygga uddabyxor samt en elegant ljusbeige skjorta med tunna silverränder.
SvaraRaderaMinns ett tågbyte till Wien i Würtemburg (?) där jag och den jag tågluffade med la oss i varsin pyttekupé i det röda tåget för att sova, tidigt, tidigt en morgon. Vaknade upp i några andras arla pendlarvardag med en pastoral idyll av ängar och kullar utanför. Jag bad om ursäkt på stapplande tyska och minns än idag att ljummen Elefantöl och dygnsgamla danska wienerbröd inte är den bästa frukosten en varm resedag.