Regnet svepte in staden i ett förlåtande dis. De skarpa konturerna blev trubbiga, precis som sinnena hos stadens invånare samt de repliker och föremål de använde mot varandra. Visserligen grönskade det, men det var inte samma nyans som de dollarsedlar jag ville se travade framför mig på bordet. Och ingen Robert Mitchum eller tjusigt kurvig brunett uppenbarade sig på mitt kontor. Jag tände en Cohiba Club och tänkte på vilket inflytande Raymond Chandler och Dashiell Hammett hade på uppfattningen om värdigt, manligt utanförskap när jag var ung. En orgie i romantiserande av elfenbetstornsaktiviteter som cigarettrökning, whiskey och att låta sig förföras av fala golddiggers.
Jazz At The Movies Band – Farewell, My Lovely
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar