Är på rockkonsert i Skarpnäck. Tog tunnelbanan genom söderförorterna som det var länge sedan jag besökte. Märker att det som tidigare var skinheadsland och smålägenheter med konstiga lägenhetsfester tycks ha blommat upp och "gentrifierats". Lite Williamsburgvibbar får jag nog. Men Skarpnäck, denna förort som jag tror byggdes för en välmående medelklass är ett multikulturellt samhälle där förhållningssättet till stadsbilden är bra mycket mer internationell än vad som kanske tänktes vid planeringen.
Konserten är bra,ganska gott och blandat. Vi är alla medelålders nu och det märks kanske lite. De låtar som var verkligt provokativa för 30 år sedan tillhör den gemensamma visskatten, eller nått.
Hungrig som jag var, fick jag äta av Svenska Freds vego-buffé. De kommer inte att göra revolution, det kommer inte att bli fred i evighet (amen) och de är så rara i sin alternativa lördagsaktivitet. De har kanske hittat hem?
När det sista bandet på scenen river av "Vad ska du bli" kan de flesta sjunga med. Vi blev nog alla det vi sa vi inte skulle bli.
Och vi fick kämpa och kämpar fortfarande för det.
Och vi trivs med det, någorlunda.
Kallsvetten om natten handlar nog inte om att vakna upp medelålders i en villa med barn, partner och bil. Kallsvetten handlar nog snarare om att aldrig uppnå det eller att förlora det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar