Primadonnor och prinsessor på ärten

Läser det här och det här  och lyssnade till det här och funderar på i vilken badanläggning journalister och redaktörer befunnit sig de senaste decennierna. Min andra fundering rör hur de uppfattar sig själva. Har flera, nära vänner som arbetar som journalister och de är väldigt allmänbildade, men i vissa stycken (givetvis inte mina nära vänner då) tycks en hel del inom medierna blanda ihop sin person och sin yrkesroll. Det finns inte så få journalister som  blir personligen förolämpade av att någon i yrkesvägar tar kontakt med dem. Och är personen som kontaktar dem PR-konsult så är det fruktansvärt kränkande. Som om det var PR-branschen som låg bakom de upplevt ökande kraven och pressen på tidningarna. Något som snarare hänger samman med vikande annonsering och fler digitala alternativ.

Nå, tänker på hur det kan vara i Sverige varje gång jag kontaktar redaktörer och journalister i våra nordiska grannländer. De är lika stressade och pressade de, men eventuella aversioner mot mig hänger snarare samman med att jag är svensk (och därmed Bror Duktig). Dock, efter några kortfattade formella gliringar så går det att föra ett kort, sakligt resonemang. Och svårare skall det väl inte behöva vara.

Av samma anledning är jag aldrig oförskämd mot de telefonförsäljare som kontaktar mig, inte ens om de ringer hem till mig. Ett artigt nej tack funkar om man inte är intresserad.  

Klassresor

Har varit på två klassresor i en följd med ett av barnen. Som sig bör, kanske, var den första med den ursprungliga klassen och den andra med den nya.

Klass, i ekonomisk-social betydelse, var inget som nämndes under den första klassresan, men det var något som dök upp flera gånger under den andra. Och klassen som omnämndes var medelklass. "Det här är ett medelklassområde och vi är medelklass". Fast jag kunde inte se någon skillnad vad gällde föräldrarnas utbildningar, yrken eller livsstil (nåja, lite vad gäller det sistnämnda, men inte mycket) mellan de olika föräldragrupperna. Fast viljan att definiera sig som medelklass och, kanske, den trygghet som medelklassbegreppet utstrålar var tydlig.

Själv knep jag igen min käft och nickade instämmande. Vad annat kunde jag göra?