Att konstruera och iscensätta sin egen utsatthet för att rättfärdiga sin harm

Lyssnar till det utmärkta Stil i repris och lyssnar till en smådryg 50-talsreenactare som med illa maskerad glädje konstaterar att omvärlden lägger märke till henne och hennes klädstil. Och inte bara lägger märke till utan även kommenterar och reagerar på den. Och kommer att tänka på alla de som fastnar i sin roll från högstadie-/gymnasietiden och framförallt tonårsattityden. Tror det var  Kurt Vonnegut Jr som konstaterade att "high school is closer to the core of the American experience than anything else I can think of." 

Att konstruera sin egen utsatthet för att få vara något eller någon. Att få rättfärdiga sin harm över den inskränkta och oförstående omvärlden... Då blir man någon.

Beviset på att vi lever i ett socialistiskt samhälle

är att svenskan (i.e. Svenska Dagbladet) inte kommer ut på 1:a maj. Idag skall folk demonstrera mot att dikt och verklighet inte överensstämmer.

Å andra sidan tändes eldar och smälldes smällare för att förvirra o skrämma oknytt igår på Valborg.

Ingen större skillnad.

Sea-monsters in 3D på Cosmonova var kul och spännande, men ännu bättre är

min favorit-Banksy som du kan se här!

Banksy, Banksy, Banksy....

Så enkelt och genialt

Från en tidig lunch mot Östermalmstorgs T-banestation

stötte jag på (som av) en händelse som nog var tänkt som en upplevelse. Och det kändes som om vad som tänkts ut vid Stureplan (eller önskas ha tänkts ut vid Stureplan), stannar vid Stureplan. Om det så rör sig om en hudkräm för män av ett varumärke som närmast associeras med en gammal statsminister och numera PR-konsult (där Sveavägen korsas av Kungsgatan).

Och förklaringen till detta magiska ögonblick av tokig upplevelse fick jag här!

Barca - Inter på lokal

Folkligt, festligt och fullsmockat beskriver en afton på lokal med Viasatvisning av MATCHEN, öl och testosteronstinna genrlemän. ENtusiasmen var hög och utanför dörren stod alla de som inte släpptes in för att det var för fullt. Och det utbröt givetvis tjafs som resulterade i slagsmål. Dörrvärdarna sprang fram och tillbaka och de som slagit ned sprang iväg. Efter dom sprang kompisar och flickvän till den som slagits ned. Sen kom polisen.

Vuxna mäns behov av att misshandla varandra en regning onsdagskväll i slutet av april förbryllar mig. Handlade bråket om kärlek eller fotboll?

Hade jag skrivit "kurr" hade man avskrivit det som "ett pojkstreck". Men det finns inget kurr och det finns inga pojkstreck. Det handlar om makt, stolthet och våld. I all sin primitiva oprydnad.

Kommunikatördagen på Cirkus

En begivenhet. Resultat av en stor, nåja, enkätundersökning presenterades och sen var det workshop. Fick dock ge mig av efter hastigt minglande. Branschens uniformitet, åtminstone yttre, var slående. Men, var det bra det hela?

Visst var det OK, alls inte illa (men vad annat var att vänta?).... Homogeniteten var i det närmaste total. De strama , kontrollerade ansikten, den diskreta make-upen, de praktiska frisyren och Filippa K-kläderna.. De som morsade som jag inte kände igen (fast jag nog borde ha). Nåja, det var inte ett mångfaldsseminarium. Många tycktes vilja röra på sig anställningsmässigt åtminstone. Igenkännande skratt när tämligen barocka (men förståeliga) invändningar från företaglednings-/kundsidan presenterades som exceptionella svar på öppna frågor kring s.k. kommunikativa utmaningar.  Frustration som en förlösande gemensam identitet?

Och alla fick twittra....

Också ett svar...

Q: When a child swallows a cleaning product, why is milk often given?

To make them happy before they die

Undrar vad mamma och pappa säger nu

Blir man prins om man gifter sig med en prinsessa?

Vad blir man om man nästan gifter sig med en prinsessa?

Jag undrar vad mamma och pappa säger till  sin son nu när han (och även de) inte längre är aktuella för kunglig anknytning. Det spelar säkert ingen roll, det viktigaste är ju att deras son mår bra och att han får stöd nu när förlovningen bröts. 

Vårteater - Vår teater

Får man skämta på detta vis?

http://www.soderscykel.se/page33.php

Orföranden för det hela

När jag var liten kunde jag häpnas över att ett hel nation, världens mest folkrika till råga på allt, kunde unisont byta åsikter över en natt. Det kunde de givetvis inte heller i verkligheten, men det fanns en föreställning om att det var så. En välvillig föreställning. Kommunismen i Kina framstod som så mycket mer sympatisk och kultiverad än den i Sovjetunionen eller Albanien. Förklaringen var kanske att Kina var ett mångtusenårigt högkulturland och att det låg på bekvämt avstånd från Sverige. Idag är Ryssland och Albanien demokratier med marknadsekonomi. Kina är fortfarande en enpartistat med kommandoekonomi. Men landet älskas nästan ännu mer. Även av människor i näringslivet. Och det är världens största kommunistiska land. 

Möjligheternas land.  

Tung information och dess konsekvenser

Building blocks på Färgfabriken ons-sön, 11-16, Entré 1 kr

När barn får vara husbeställare och duktiga arkitekter lyssnar så blir det annorlunda. Klart att ett hus skall kunna blåsa såpbubblor. Barnsligt - javisst, men på ett intelligent sätt (såvitt jag kan bedöma). Och de som var där var väl iofs människor som gillar samma typ av annorlunda saker.

Jag sätter fingret på ett budskap som annars hotar att fladdra iväg

I'm as busy as a spider spinning day dreams

Jag har varit i Boden, jag har varit ute i Boden, jag förstår

Boden är kommunen för dig som vill ha kul,

Man kan supa sig full och åka dit!

Och hur "ombads" uttrycktes är en annan spännande fråga att utreda!

Var det här?

Vi far till en stad som e provinsiell. Och luften e tom på dofter, och alltid kall. Vi löser två biljetter på Lule station, till ett tåg destinerad Bodens central. Men där vill jag, där vill jag ropa högt ditt namn!

OK, den är gammal, men det är jag också!

Tömde kameran på lite brobilder från vintern

Och om inte klistret vidhäftade så bra...

Skillnaden mellan allmänintresse och allmänt intresse

är både intressant och avgörande, åtminstone tidigare, för medias rapportering.

När Sveriges högst avlönade tjänstemän med de vräkigaste tjänstebostäderna får löpa gatlopp för ett icke närmre specificerat snedsteg är det kanske av allmänt intresse, på samma sätt som Paradise Hotell, men om det är av allmänintresse vette håken.

Stackarna!

Passande en vårkväll, en dröm om Paris och med 29 år på nacken

Oscar Danielson äntligen på Spotify

Oscar Danielson – Jag Vill

Någonting att äta, någon att prata med och något att se och inspireras av

är väl ett utmärkt sätt att tillbringa en lunch.

Just nu och fram till 9:e maj ställs Carnegiestipendiaterna ut på Mejan. En del bra, en del "måste konst alltid betyda någonting?".

Malmö, mi ricordo di te!

Älvlandskap sett från bergstopp med stad i förgrund (Fotografi 47x62 cm)

Utan kärlek är du alltid tomhänt

... och med kärlek är du aldrig tomhänt?

Dagen efter Lionel Hamptons födelsedag, i Rålambshovsparken

Aldrig stavas aldrig med två l

....... i övrigt kan jag bara hålla med.

C'est la vie, c'est la guerre, c'est de pommes de terre

Just precis så kan det vara!

Överallt dessa budskap som pockar på uppmärksamhet

Ungefär vid platsen på Liljeholmsbron där Anna Odell omhändertogs

Men frågan som jag inte tycker besvarats lyder: På vilket sätt är hon släkt med Finansmarknadsministern?

Igår var för hundra år sedan. Något utkristalliserat, som en fluga i bärnsten

skrev Raymond Chandler i det Höga fönstret (tror jag det var). Hade en bra lunch med en bra människa. Vi är vänner när vi möts, men vi möts för sällan. Samtalet böljade fram och tillbaka och berörde allt från jobb till drömmar och förväntningar. Och givetvis populärkultur (vad jag gillar det begreppet som står för ett slags överlägsen distansering genom uppskattning av esoteriska aspekter av något allmänt omtyckt.. ).

En TV-serie om reklambranschen på 60-talet blir ett exempel på något som i sin extrem, sin atypiska extrem blir till beskrivningen av 60-talet som vi vill föreställa oss det, men som aldrig funnits.

Allting är så precis rätt att det absolut inte kan ha funnits på just det sättet. Men genom att det satts ihop med alla de rätta attribut som vi lärt oss skall representera den tiden så blir det precis så som det borde ha varit.

Här öppnar ett Mexikanskt koncept!

Objektifierat subjekt eller subjektifierat objekt?

Har aldrig förstått fetischm, men det kanske beror på min begränsade fantasi. Förmodligen har jag själv någon betingning som jag inte är medveten om. Och jag lägger ingen värdering i det, inte alls.

Men om man för att svara upp mot någons längtan skall bära något speciellt, klä ut sig till något; vem eller vad är man då?

Blir man till det objekt för åtrå som den eller de andra önskar, eller gör man fetischen till ett levande väsen, ett subjekt?

Tänk vilka tankar man kan få av att se en kasse från MIO uppställd bredvid en rad Big Bag på väg till skolan med barnen. Och på vägen tillbaka stod bara MIO-kassen kvar.

Att sälja drömmar om framtiden med en massa snack om att ta initiativ

är väl vad politik handlar om: Ord i långa rader som skall påverka vårt sätt att se på världen och få oss att rösta på ett visst parti eller kandidat.

Att hela tiden komma med initiativ för framtida förbättringar är långt mycket mer intressant än att genomföra det "kraftfulla" initiativ som man föreslagit. Det där dagliga gnetet finns det tjänstemän, tjänstekvinnor och tjänstefolk som skall utföra.

Att alltid framstå som idérik, kompetent och relevant. Att kunna "snacka för sig".

Att kunna snacka sig till en plats nära köttgrytorna, då har man kommit upp sig.

Den där skådespelaren, vad hette han nu igen?

På väg till ett möte stannade jag och tog ut pengar vid en Minutenautomat. Köande stod jag och såg ut över Skanstull som det ter sig utanför Ringens köpcentrum. DÅ ser jag den där skådespelaren. Han är propert klädd, men äldre och håret är grått. Han går sakta förbi och jag försöker komma ihåg vad han heter. Jag kommer inte på det och sen försöker jag komma på var jag sett honom. Jag kommer inte på det heller, men han är välkänd eller var åtminstone.

Den där skådespelaren, vad han nu hette igen?

När jag diskret knäppte av fotot på honom hade han precis passerat ut till höger, ur bilden. Lite symboliskt.

Flams och trams

I dagens förströelsekultur där det mesta handlar om att förmedla mer eller mindre grundlösa föreställningar om vad något är, kan jag känna en viss frustration. Satt på ett möte och berättade om sociala medier som ett verktyg för att utveckla företagets relationer till sin omvärld och sina kunder. Försäljningschefen konstaterade att han inte var överdrivet intresserad av att utveckla relationerna med gnällspikarna, han var intresserad av att öka försäljningen och att hans viktigaste kunder hade bättre saker att göra än att sitta och twittra. Sånt kan undersysselsatta puckon göra.

Och vad svarar man på det?

Vad du gjort på Internet, stannar på Internet

Vad mer finns att säga?

Och konsekvensen av det, när allas pinsammaste ögonblick och dumheter ligger ute i det offentliga, är att det inte spelar någon roll.

Gårdagens skandaler är dagens rara trivialiteter. Gränserna flyttas.

Dolt därunder finns en bild av en vuxen och ett barn som håller hand

Att tänja på samhällets gränser eller bristande opportunism

En gång i tiden, när jag var ung, var begreppet opportunist ett skällsord. Idag är det snarare ett positivt omdöme. Likaså var smilfink och bristfällig integritet nedvärderande omdömen. Jag är inte först med att konstatera att tiderna förändrats.

När jag var ung kunde man, eller åtminstone jag, inte föreställa mig att man kunde ha en platt-TV på 50 tum med högupplöst bild. Eller att man kunde ha en sladdlös telefon i sin ficka. Tiderna ändras och nu är jag vuxen. Nu har jag till och med två telefoner i fickan när jag går ut.

Men jag vet att man gör klokt i att svänga och det åt rätt håll när gångvägen svänger. Om man inte vill köra in i staketet. Fast det ger uppenbarligen vika det med, som andra gränser i samhället. Fast kanske inte för mig.

Tänker inte pröva i alla fall. Inte frivilligt.

Kör sakta - akta mej

En grå mellanstor fågel som inte säger flasklock när björken står vit

Bakgrundsljudens undantagstillstånd

Boende under inflygningsleden till Bromma hoppas jag att askmolnet ligger kvar länge och att man inte kommer fram till att det är ofarligt för trafikflyget. I morse vaknade jag upp med min värkande axel till frånvaron av oväsen från inflygningar. Jag är förmodligen inte unik som reagerar när det sker förändringar av det bakgrundsljud som jag normalt sållar bort, men jag tänker mycket på de ljud som som bara finns och som påverkar mig. Som hur tystnad låter.

Tystnaden i en spansk by i middagshettan i augusti skiljer sig avsevärt från tystnaden i Luleå en snötyngd och smällkall januarinatt.