Hittade en pappkartong i pappas arbetsrum med fotografier, kvitton, brev, identitetshandlingar och små läderetuier för olika linser märkta Carl Zeiss.
Bilderna var från slutet av 40-talet och de flesta avbildade finns nog inte mer. Fotografier, som ju skall säga mer än tusen ord, är ganska obegripliga när man inte kan sätta dem i något sammanhang. Och utan sammanhang lär de förbli, för de som visste är inte längre med.
Bilder ur ett liv på personer, platser och föremål som förmodligen haft betydelse i personlig, om än inte i allmänhistorisk mening. Men när avsikten bakom bilden förlorats i det förflutnas dunkel så återstår bara en bild av något begripligt, men oförklarligt. Det blir en fråga om det estetiska och, kanske, ett tecken på att ett liv har levts och att någon fångat något så flyktigt som ett ögonblick på 1/60- eller 1/125-dels sekund.
Återigen är det motiven bakom motiven som gäckar mig.
Men allting behöver inte förstås.
Bilderna var från slutet av 40-talet och de flesta avbildade finns nog inte mer. Fotografier, som ju skall säga mer än tusen ord, är ganska obegripliga när man inte kan sätta dem i något sammanhang. Och utan sammanhang lär de förbli, för de som visste är inte längre med.
Bilder ur ett liv på personer, platser och föremål som förmodligen haft betydelse i personlig, om än inte i allmänhistorisk mening. Men när avsikten bakom bilden förlorats i det förflutnas dunkel så återstår bara en bild av något begripligt, men oförklarligt. Det blir en fråga om det estetiska och, kanske, ett tecken på att ett liv har levts och att någon fångat något så flyktigt som ett ögonblick på 1/60- eller 1/125-dels sekund.
Återigen är det motiven bakom motiven som gäckar mig.
Men allting behöver inte förstås.
Fint.
SvaraRaderaKolla här då, ett annat utsnitt (bara för dig) ur samma roman:
"Och jag tänker att dessa två papperslappar hade varit fullkomligt obegripliga, nåja, de hade varit helt utan ett sammanhang in i vår tid i alla fall, och fullkomligt ointressanta, om vi inte hade hittat en silverskatt i Vasastan.
Krigstidsrekvisita. Pilsnerfilm.
Men tog sig då, med ”hjälp” av profithungriga svenskar - däribland min gammelfarbror och hans chaufför, inte ett antal polska judar hit?
Hur mycket fick de betala?"
Vägen till peripitin är den centrala. Tycker det vore intressant om Ivars dåliga sidor visar sig inte vara så dåliga och de goda sidorna inte så goda. Fast skall den sälja så får du kanske inleda bra och sen göra det till en omtumlande jakt med några tvådimensionella skurkar.
SvaraRaderaJa, Ivar kunde gott få bli lite mer komplex, det har du rätt i. Å andra sidan finns liksom bara spåren av Ivar kvar, själv är han borta sen länge.
SvaraRaderaNågon omtumlande jakt blir det tyvärr inte, jag har försökt.
Och om den öht kommer ut så säljer den väl inte heller. Men jag knogar på!
Håll med om att det vi talar om ungefär samma sak?
Absolut!
SvaraRaderaVarför inte upptäcka en korrespondenssamling där den/de Ivar korresponderar med ge ledtrådar till berättelsen (men aldrig Ivars egna brev).
Hittade brev från min farfar som han skickat till min pappa. Blev nyfiken på vad pappa skrivit i sin tur före och som svar. Men det är ju skrivet i sanden och bortsköljt för länge sedan. Så är det...
Om Ivar förut ingen aning. Nu vet jag bättre - Carl Zeiss är nämligen ur många synvinklar ett alldeles utmärkt bra val. Så är det.
SvaraRaderaAnnika, du menar ur objektiv bildvinkel?
SvaraRaderaIvar ovan är med i en roman som håller på att skrivas. Han berättelse skapas i imperfektum, men pappas kartonger gås igenom i presens.
Jäpp, og höres bra ut. Nu åter till futurum. Morgondagen vankar ripjakt på fjellet. Subjektivt förstås...
SvaraRadera