Vems är konsumenten?

Snabbt ryck genom ElGigantens butik på Kungsgatan för att känna och klämma på flera datorer. Nuvarande har varit på upphällningen ett bra tag. Hatar att byta dator, även om jag gillar när saker går snabbare, säkrare eller bara rent av fungerar utan konstiga avbrott.  Nåväl, ElGiganten har möblerat om och det är nog fler nervösa butiksanställda än köpsugna konsumenter. Datorerna har skickats upp på övervåningen och istället är bottenvåningen fylld av hemelektronikgodis och vanligt godis. Där kan även finnas glass. Frågar ett servicevilligt butiksbiträde varför de säljer godis och han svarar att det är för att folk som handlar gärna köper en chokladkaka om de inte hittat något annat. Jag antar att det gäller att passa på att sälja något när kunden är i affären. Precis på samma sätt som det varit IKEAs filosofi att erbjuda snorbilliga pryttlar som folk kan plocka på sig när de ändå är där. En kort stund äger man konsumenten och då gäller det att passa på att fylla deras korgar och tömma deras plånböcker. Inget fel med det: Vi lever i en marknadsekonomi.

Kommer att tänka på ett seminarium som jag ledde i Almedalen för en vecka sedan. Mest lantbrukare och lantbruksengagerade var där; inklusive panelen, men exklusive mig.

Tankar om nationell självförsörjning och misstänksamhet mot all import svävade i luften och kom in som SMS till mig som moderator. Ganska uppenbart var det att uppfödarna och odlarna såg konsumenterna som sina konsumenter och som sin marknad. Ingen annan skulle få komma där och sälja livsmedel till dem. Helst skulle vi även exportera livsmedel, men importen skulle inskränka sig till kaffe och choklad. Ingen sa det rätt ut, men tanken svävade där. Offentlig upphandling skulle utformas så att det var lokalt odlade SVENSKA livsmedel som köptes in, oavsett om det var bra för exempelvis skolbarnens mat eller för kommunens budget. Det var samhällets ansvar, ja nästan plikt. Och all mat skulle vara närodlad och i säsong (ingen sa det rent ut). Vi som konsumenter skulle inte bara känna oss utan även vara ägda av lantbrukarna.

 Med full respekt för dessa odlares och uppfödares egenintresse, men hur ser de på resten av befolkningen?
Är det vår skyldighet, vi andra, att köpa och äta vad de svenska lantbrukarna odlar och föder upp?
Även om det innebär att vi får betala mer och inte kan välja lika fritt?

Hade en mattant på 70-talet som kunde varit chefsideolog för denna rörelse. Minns vad jag tyckte om henne.