Reklam- och satirbranschen dras med samma problem, vilket kanske förklarar varför det de presterar är såpass platt och konservativt. De utgår båda från samma antaganden om människors föreställningar kring olika saker, att allt de kan åstadkomma för att slå igenom är att bygga på antagna föreställningar om vad folk tycker.
Reklambranschen kan i bästa fall inhämta uppfattningar från såkallade fokusgrupper, en samling människor som skall vara demografiskt representativa för den tilltänkta målgruppen (som någon med mer eller relevant verklighetsuppfattning tänkt ut). För satirikerna utgörs referensgruppen (även det ett slags fokusgrupp) av vänner och bekanta som, gissningsvis, delar satirikerns världsuppfattning samt en gemensam uppsättning av stereotyper.
Resultatet blir tråkigt material med stereotypa förtecken. Något som knappast kan anses som nydanande eller som påverkar samhället i stort. Lyckligtvis är såväl reklamare som satiriker ett utdöende fenomen.
Även om de inte förstår det själva.
Reklambranschen kan i bästa fall inhämta uppfattningar från såkallade fokusgrupper, en samling människor som skall vara demografiskt representativa för den tilltänkta målgruppen (som någon med mer eller relevant verklighetsuppfattning tänkt ut). För satirikerna utgörs referensgruppen (även det ett slags fokusgrupp) av vänner och bekanta som, gissningsvis, delar satirikerns världsuppfattning samt en gemensam uppsättning av stereotyper.
Resultatet blir tråkigt material med stereotypa förtecken. Något som knappast kan anses som nydanande eller som påverkar samhället i stort. Lyckligtvis är såväl reklamare som satiriker ett utdöende fenomen.
Även om de inte förstår det själva.
Ursäkta en invändning för en gång skull: Satiriker kan aldrig någonsin vara på utdöende utom i en mer än totalitär stat. Från Daumier till Le Canard och South Park och kanske lite grann till Hasse&Tage och tom Hr Gustafsson och Sparring finns ett crazy och allvarsamt spår. Utan dem vadå?
SvaraRaderaReklamen ger ju heller aldrig upp. Alltså är ditt inlägg en satir? Ungefär som när Chaplin gör en Hitler?
Nej, jag är uppriktigt bedrövad över såväl den s.k.k satirbranschen såväl som reklambranschen. De reproducerar stereotyper som endast skall behaga de redan frälsta. Minns inte om det var Peter Cook, den gamle komikern och alkoholisten, som sa: "those wonderful Berlin cabarets...which did so much to stop the rise of Hitler and prevent the outbreak of the Second World War".
SvaraRaderaOch reklambranschen.... Alla som tillskriver dem inflytande kan knappast ha träffat en reklamskapare i verkligheten.
Kram
Kanske ligger ngt i det ändå. Andy Warhol var ju reklamare ; )
SvaraRaderaFast å andra sidan var Fernando Pessoa och Kurt Vonnegut jr reklamarbetare. Jag antar att de var undantagen som prövade regeln...
SvaraRadera