Längre steg, oftare, var ett tips som min friidrottstränare på Bromma IF gärna förmedlade när vi fick återkoppling, liggandes på stavhoppningsmadrasserna på Stora Mossens IP, i min ungdom på 70-talet.
Om han var min bloggcoach på 2013-talet hade han säkert kunna säga samma sak.
Men det blev ingen friidrottsstjärna av mig, trots OK tider, längder och höjder. Annat kom och gick som förflyttade mitt fokus och mina ansträngningar. Och lika bra var nog det. Min pianofröken hade säkert önskat att jag övat mer, men tji fick även hon.
Har förmodligen gjort alla fordom lärare o tränare besvikna, men de minns nog inte mig. Och jag kan blott namnge ett fåtal av dem.
Så kan det vara. Och så har jag ryggskott. Så kan det också vara...
Om han var min bloggcoach på 2013-talet hade han säkert kunna säga samma sak.
Men det blev ingen friidrottsstjärna av mig, trots OK tider, längder och höjder. Annat kom och gick som förflyttade mitt fokus och mina ansträngningar. Och lika bra var nog det. Min pianofröken hade säkert önskat att jag övat mer, men tji fick även hon.
Har förmodligen gjort alla fordom lärare o tränare besvikna, men de minns nog inte mig. Och jag kan blott namnge ett fåtal av dem.
Så kan det vara. Och så har jag ryggskott. Så kan det också vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar