Skriver mitt andra kondoleansbrev på en vecka. Det första var till hustrun till en tidigare kollega som jag arbetade tillsammans med i 11 år, det andra, det som är nu, är till en kollega (vars far gått bort) från en annan del av mitt yrkesverksamma liv.
Och hur sjuttsingen uttrycker man sig? Det kantrar åt det formella, lite styltiga. Prövade det väldigt avspända sättet också, men det blev helt fel. Och snart är de värdiga korrespondenskorten slut. Kanske är just kondoleansbrev ett område där man inte måste visa stilistisk briljans och egenhet. Sånt kan man spara till nekrologen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar