söndag 15 september 2013

Slumpartat delande av plats med en kvinna och hennes dotter

I kollektivtrafikens myller händer det sig att man får förmånen av att dela plats med andra. I detta fall en kvinna och hennes dotter.

Kvinnan talade, likt många andra unga urbana kvinnor, med en röst som förtjustes över varje uttalat ord och stavelse som vore det handplockat med pincett ur en ask exklusiv konfektyr. Trots att det var vanliga ord som användes och inte heller i någon kombination som tydde på någon särskild insikt eller bildning. Varje milt ord uttalades med en satsmelodi som om det väntade förtjusning och uppskattning hos den/de som lyssnade, bara för att det sades.

Jag sökte i minnet efter någon annan som pratade på det viset och kom fram till att det påminde om hur Jonas Gardell pratade.

Givetvis hette kvinnans dotter Minou.

2 kommentarer:

  1. Roligt, observant! Du ser - det finns en satiriker i dig också. Om än mild ; )

    SvaraRadera
  2. Oh-ja, mycket mild (men ändå lite dryg). Kanske aningen av Yes i mig ;)

    SvaraRadera