När jag var liten kunde jag häpnas över att ett hel nation, världens mest folkrika till råga på allt, kunde unisont byta åsikter över en natt. Det kunde de givetvis inte heller i verkligheten, men det fanns en föreställning om att det var så. En välvillig föreställning. Kommunismen i Kina framstod som så mycket mer sympatisk och kultiverad än den i Sovjetunionen eller Albanien. Förklaringen var kanske att Kina var ett mångtusenårigt högkulturland och att det låg på bekvämt avstånd från Sverige. Idag är Ryssland och Albanien demokratier med marknadsekonomi. Kina är fortfarande en enpartistat med kommandoekonomi. Men landet älskas nästan ännu mer. Även av människor i näringslivet. Och det är världens största kommunistiska land.
Möjligheternas land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar