Igår var för hundra år sedan. Något utkristalliserat, som en fluga i bärnsten

skrev Raymond Chandler i det Höga fönstret (tror jag det var). Hade en bra lunch med en bra människa. Vi är vänner när vi möts, men vi möts för sällan. Samtalet böljade fram och tillbaka och berörde allt från jobb till drömmar och förväntningar. Och givetvis populärkultur (vad jag gillar det begreppet som står för ett slags överlägsen distansering genom uppskattning av esoteriska aspekter av något allmänt omtyckt.. ).

En TV-serie om reklambranschen på 60-talet blir ett exempel på något som i sin extrem, sin atypiska extrem blir till beskrivningen av 60-talet som vi vill föreställa oss det, men som aldrig funnits.

Allting är så precis rätt att det absolut inte kan ha funnits på just det sättet. Men genom att det satts ihop med alla de rätta attribut som vi lärt oss skall representera den tiden så blir det precis så som det borde ha varit.