Att konstruera och iscensätta sin egen utsatthet för att rättfärdiga sin harm

Lyssnar till det utmärkta Stil i repris och lyssnar till en smådryg 50-talsreenactare som med illa maskerad glädje konstaterar att omvärlden lägger märke till henne och hennes klädstil. Och inte bara lägger märke till utan även kommenterar och reagerar på den. Och kommer att tänka på alla de som fastnar i sin roll från högstadie-/gymnasietiden och framförallt tonårsattityden. Tror det var  Kurt Vonnegut Jr som konstaterade att "high school is closer to the core of the American experience than anything else I can think of." 

Att konstruera sin egen utsatthet för att få vara något eller någon. Att få rättfärdiga sin harm över den inskränkta och oförstående omvärlden... Då blir man någon.