Flams och trams

I dagens förströelsekultur där det mesta handlar om att förmedla mer eller mindre grundlösa föreställningar om vad något är, kan jag känna en viss frustration. Satt på ett möte och berättade om sociala medier som ett verktyg för att utveckla företagets relationer till sin omvärld och sina kunder. Försäljningschefen konstaterade att han inte var överdrivet intresserad av att utveckla relationerna med gnällspikarna, han var intresserad av att öka försäljningen och att hans viktigaste kunder hade bättre saker att göra än att sitta och twittra. Sånt kan undersysselsatta puckon göra.

Och vad svarar man på det?