Kommer med andan i halsen till min 8.30-tid på SÖS. En vanvettigt sur sköterska tar emot i receptionen. Hon är solbränd och har siffran 7 tatuerad på handleden. Förmodligen för att hålla reda på antalet veckodagar. Jag kommenderas inåt i korridoren för att vänta. Här är det gott om folk, både patienter och vitklädd personal. En datorskräm står helt öppet och bredvid, ett stencilerat anslag om att man "Vänligen skall fylla i patientenkäten". Efter 20 minuter kommer en sköterska och hämtar lappen jag fått vid receptionen. Tio minuter senare kommer hon ut och säger åt mig att gå och ta en fika. Jag skall inte in förrän 9.45. Jag säger att i kallelsen stod det 8.30. Hon frågar om jag har med mig den och det har jag inte. Med triumf i rösten säger hon då: - Ja men då är det 9.45 och DU som tagit fel på tiden. Hon kommer ut en gång till och uppmanar mig att gå och ta en fika och att det var jag som tagit fel på tiden.
10.17 släpps jag in till doktorn som ställer frågor som han redan vet svaret på (bättre än jag eftersom han, till skillnad från mig, har läst min journal) och inte säger något mer informativt än vad jag redan fått reda på av min sjukgymnast. När jag säger att min sjukgymnast redan berättat det får jag reda på att sjukgymnaster inte är läkare.
Besöket tog sju minuter. Jag försökte gå redan efter fem. Det fanns liksom inget mer att säga eller lyssna till. På vägen ut fyllde jag i patientenkäten. En personal i vitt stod bredvid och tittade på.
Ute regnade det.
Detta är så smärtsamt att läsa. Snacka om underläge. Personalen du träffade har ingen aning om hur ett sjukdomstillstånd faktiskt fysiskt kan försämras av deras bemötande. Särskilt när man har ont och är orolig - då blir det så fel. Tack för att du skrev om detta - tyvärr hemskt sant många gånger.
SvaraRadera