Plötsligt på tåget, i höjd med Hässleholm, ser jag en man vingla rakt in i glasdörren som avgränsar den tysta avdelningen. Det blir fläckar på glaset, men dörren går inte upp. Han vinglar, men inte av tågets krängningar. En hand sträcks upp av en medresenär och snuddar vid sensorn, dörren glider upp. Jag ser att mannen i det närmaste är redlös. Och han bär resterna av en uppäten måltid i retur på det stickade tröjbröstet. Han är förbi det tillstånd då han söker kontakt med främlingar. Hans höfter studsar i ryggstöden för varje steg och jag tänker en kort stund vad som skulle hända om han missade ett ryggstöd med sin höft och föll huvudstupa över någon resenär.
Han klarar sig igenom vagnen och försvinner mot bistrovagnen. Han återvänder inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar