Minns hur den första PR-byrån jag anställdes vid pratade om hur viktigt det var med etik och moral (och miljömedvetenhet). Jag var en smula naiv och imponerades storligen tills jag insåg att den fina miljöpolicyn mest var ett redskap att lyfta fram i samband med upphandlingar som krävde just en sådan och att efterlevnaden mest var den typ av ord som spricker likt en såpbubbla i friska luften. Vidare arbetade företaget inte med vapen- eller tobaksindustri. Och det tror jag mest var för att man dittills inte blivit tillfrågad. Och när möjligheten gavs så, vips, arbetade man gladeligen med vin- och spritindustri. Till och med konkurrerande märken, fast i separata arbetsgrupper (som det hette och framställdes).... Området kallades för Lifestyle och exakt hur lågt i tak vad gällde skämt om detta, framstod snabbt med all önskvärd tydlighet; Först kommer bröd, sedan moral. Fast det uttalades att det enbart handlade om varumärken och skickligt hanterade sådana. Att företaget inte hade någon kund inom vapenindustrin handlade nog mest om att ingen sådan kund någonsin varit intresserad av ett samarbete.
När det kom till andra byråer och vad dessa gjorde så var den moralisk hållningen mycket striktare. Och det är ju klart att andras fel och brister (och eftertraktansvärda klienter) är något helt annat.
Jorå, det blev arbete för tobaksindustrin också, senare. Och jag vet att en medarbetare som gärna höll sin moraliska indignationsflagga högt, arbetar med tobaksindustrin senare. Fast på strategisk nivå (typ....). Det är ju en helt annan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar